Berättar en hel del om dagens Sverige
Att mördaren på Ikea inte bedöms vara psykiskt sjuk är av stor betydelse för den kommande rättegången.
Men dagens besked från Rättsmedicinalverket är även en berättelse om vår tid och svunna epoker.
Den i dag offentliggjorda förundersökningen bekräftar någonting vi redan tidigare hade skäl att anta, nämligen att rättegången om de hemska morden i Västerås kommer att bli en förhållandevis enkel historia för åklagare Eva Morén.
Att en person erkänner brott räcker inte för fällande dom, men den misstänkte mördarens berättelse stöds av den gedigna utredningen.
Varför gav sig då mannen på kvinnan och hennes vuxne son, två människor som han aldrig hade träffat innan och som inte hade gjort honom någonting ont?
I förhör besvarar han frågan med egendomliga förklaringar om hur han kom till Sverige för att "leva ifred" och försöker övertyga förhörsledaren om att hans offer nu befinner sig i paradiset.
Besviken var mannen över att samma dag som han besökte Ikea få besked från Migrationsverket om att han skulle skickas till Italien, det första EU-land han kom till under flykten från hemlandet Eritrea.
Den misstänkte säger att han tiden innan överfallet hade fantiserat om att döda andra och sig själv om han inte fick stanna, landet som svek honom skulle få känna av hans besvikelse.
En mördares drivkraft är inte alltid enkel för oss andra att förstå.
Återstår då att se vad domstolen kommer fram till. Det har funnits skäl att utgå ifrån att detta mål juridiskt i princip bara handlar om att bestämma sig för fängelse eller rättspsykiatrisk vård, men dagens besked från Rättsmedicinalverket gör den rättsliga bedömningen ännu enklare.
Morden har inte begåtts under "påverkan av en allvarlig psykisk störning", vilket innebär att det inte finns medicinska förutsättningar för att lämna över mannen till vården.
Nyheten kom mitt under presskonferensen och den misstänktes advokat, Per-Ingvar Ekblad, lyckades inte helt dölja sin förvåning. Han kan förvisso överklaga beslutet och få ännu en prövning till stånd, men troligen blir fängelse det enda alternativet för Västmanlands tingsrätt.
I praktiken handlar det då om livstid. Två mord. Inga rimliga förmildrande omständigheter att behöva ta ställning till. Och försvårande inslag, exempelvis hänsynslösheten, är inte svåra att finna.
Under en annan tid hade en person med all sannolikhet inte dömts till fängelse för dessa brott.
Toppåret 1976 lämnades 70 procent av de som fälldes för mord och dråp till vården. Sedan följde en långsam förändring och under perioden 1979-1988 dömdes varannan person som begick dödligt våld till fängelse.
En förändring som inleddes under borgerliga regeringar och med överlämnad stafettpinne fullföljdes av socialdemokratiska.
Utvecklingen handlar ytterst om politiska beslut. Rättspsykiatriska bedömningar är ingen exakt vetenskap och det är riksdagens formuleringar av paragraferna som sätter ramarna för hjärnskrynklarnas bedömningar.
1992 och 2008 är därvidlag viktiga årtal. Den första ändringen ledde till att människor med personlighetsstörningar i allmänhet inte längre dömdes till vård. Den senare betydde att de som själva orsakat sin störning, till exempel med alkohol eller narkotika skulle kunna dömas till fängelse.
Förändringarna av lagstiftningen har fått stor betydelse. Förra året dömdes bara nio procent av mördarna till rättspsykiatrisk vård.
Det går att tycka att detta är en bra utveckling. Det går även tycka att det är dåligt att färre och färre sjuka och mycket farliga människor genomgår den vård och behandling de behöver och vi alla skulle tjäna på att de får.