Jag är ensam och vilse i avtalsdjungeln

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tillbaka till diktaturen.

Tillbaka till den hemvävda tid, då det bara fanns en enda leverantör. Till den sömniga tid, då den orubbliga kolossen monopolet fixade all telefoni och el.

Då man slapp bry dig.

Då man slapp hacka sönder hjärnan med en massa val.

Val som i slutändan ändå bara gynnar företaget som erbjuder dem.

Sparkonton. Fonder. El. Försäkringar. Mobiler, bredband och den fasta telefonen.

Råkar sitta här och stirra på ett erbjudande från Telia. Där står att jag ska ”pressa kostnaderna”. Att jag ska välja ett prisavtal som ”passar mina televanor”.

Låter rimligt. Låter ju som något man borde nappa på. Eller hur?

Det finns tre olika alternativ:

1 Dygnet runt

2 Kväll & helg

3 Mini

Det är 0 kronor per minut, 20 öre per minut och 69 öre per minut. Det är fasta telefoner och 077-nummer och mobiler. Det är öppningsavgifter, månadsavgifter och bindningstider.

Det är mycket att hålla reda på. Mycket att jämföra och tänka på.

Vad har jag för vanor? Vem är jag? När är jag hemma? Vem ringer jag och varför?

Läser det där erbjudandet.

Jag läser det långsamt och noga. Tar fram papper och penna och skissar på det hela. Gör några uppställningar och försöker hitta ett sätt att göra jämförelser.

Det går inte.

Det går inte att förstå.

Det går inte att räkna ut vilket av de tre alternativen som är bäst.

Bäst för mig.

Och plötsligt slås jag av misstanken: det kanske inte heller är meningen.

Min vän Arne ger mig rätt. Han påstår att det inte finns ett ”bästa val”. Han har nyligen undersökt valfrihetens mörka sidor och säger att de tusentals valen är som en grumlig pöl. Ta bara elbolagen. I dag finns det 131 elbolag och 1 550 olika elavtal att välja mellan.

Vem klarar det?

Arne, som också har lustläst företagens olika erbjudanden, säger att det aldrig är någon smart idé att till exempel hoppa mellan olika mobilabonnemang.

Hur du än väljer, så är det ändå företaget som tjänar mest på ditt hopp.

Erbjudandena är helt enkelt så konstruerade.

Så vad är då nästa steg?

Vi är tillbaka på ruta ett, säger Arne inte utan belåtenhet. Vi är tillbaka till ordet konsumentmakt.

Att till exempel 700 elkonsumenter går samman.

Att de slår tillbaka. Och att de pressar priserna.

Ensam är inte stark.