Vi bloggar – alltså finns vi
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-06-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Och här sitter jag och försöker förhålla mig till fenomenet blogg. Är det den mänskliga samvarons framtid eller bara en övergående fluga? Ärligt talat så bryr jag mig inte om vilket. Jag bara skriver om blogg av samma skäl som de som har bloggar skriver på sina bloggar: för att fylla en tomhet. För om man inte har en blogg så finns man inte.
Jag kunde lika gärna skriva om vädret, men det finns säkert nån tomte där ute som driver en egen väderblogg och fyller nätet med reflexioner och iakttagelser av cumulusmoln och sånt.
Jag kunde också skriva om Dalai lama, men han har antagligen en egen blogg som inte gör annat än skriver om Dalai lama.
Om jag ändå skulle blogga om honom skulle det förmodligen handla om min misstanke att det ligger en hel hundkyrkogård begravd i hans brandgula lilla tygväska. Det är nåt skumt med den gubben, på samma sätt som det är nåt skumt med alla människor som tar sig eller accepterar rollen att utstråla all världens godhet.
På tal om godhet. Min fru kom hem från Paris häromsistens och hade köpt tre par kalsonger till mig. En kärleksgåva i nästan buddhistisk anda. Mönstrade i galen paisley som hade givit Maharishi frispel. Problemet var bara storleken. Det stod L, som i large. Så långt allt väl, om det inte vore för plaggets amerikanska ursprung. Large i USA betyder partytält i resten av världen.
Jag sprang fyra kilometer i morse och åt därefter en truckerfrukost med stekt ägg på toast. Fråga mig inte varför. Det är lika konstigt som att halva befolkningen skriver bloggar och den andra halvan tar sig tid att läsa dem.
Sverige är i kris. Alla är sjuka, ingen arbetar, många rymmer. Då är det naturligt att tänka att ett nytt stridsflygplan för 10–12 miljarder skulle kunna göra susen. Själv tror jag att det vore en felsatsning. Vi behöver utveckla nya stridsflygplan lika mycket som vi behöver utveckla simhud mellan tårna. Fast med tanke på vädret är det kanske dithän vi är på väg.
Mitt förslag: lägg ner försvaret och använd istället miljarderna till att skicka alla svenskar till solen minst en vecka per år. En statligt garanterad semester skulle göra underverk med psykologin i det här landet.
Alternativt kan man ge alla varsin blogg, så är vi snart tillbaka i full sysselsättning.