J D Vance allvarliga misstag kan kosta
Debatten mellan vicepresidentkandidaterna hade inte det där ögonblicket som avgör valet.
Men den påminde oss om hur en debatt borde vara. Respektfull med fokus på sakfrågor i stället för personangrepp.
Det fanns ingen klar segrare. Men Vance gjorde ett allvarligt misstag som kan kosta.
Det var oerhört uppfriskande att se Trumps parhäst JD Vance debattera mot Kamala Harris ”running mate” Tim Walz.
Tillställningen hade allt det som debatterna mellan Donald Trump och Kamala Harris och Donald Trump och Joe Biden saknade.
Till att börja med gick det att höra vad debattörerna sa eftersom de inte hela tiden pratade i munnen på varandra eller avbröt sin motståndare.
Utfrågarna från tv-bolaget CBS lyckades hålla de båda herrarna i schack. Bara en gång stängdes mikrofonerna av när JD Vance försökte ta ordet fast det inte var hans tur.
Walz och Vance höll en betydligt anständigare ton mot varandra än de gör på sina valmöten. Jag tror inte jag hörde ett enda personangrepp.
Debatter mellan vicepresidentkandidaterna brukar sällan får så stor uppmärksamhet eller bli avgörande för utgången. Den här gången var det lite annorlunda eftersom gårdagens debatt var den sista.
Trump har sagt nej till fler debatter mot Kamala Harris efter att han förlorade den första. Inte heller Vance och Walz kommer att debattera igen.
Jag tycker inte någon klar segrare utkristalliserade sig. Men politik handlar väldigt mycket om förväntningar. JD Vance var bättre än förväntat.
Han verkade ha genomgått någon form av personlighetsförändring inför debatten. På valmöten brukar han uppträda som Trumps attackhund.
Mer mänsklig
På debattscenen var han lugn och tonade nästan fram som sympatisk. Han nämnde sin fru och sina tre barn flera gånger för att göra sig själv lite mer mänsklig.
Han lyckades ge Trumpsidan ett mer mänskligt och samtidigt intellektuellt ansikte. Samtidigt gjorde han det som en vicepresident ska göra. Han försvarade sin kandidat och framhävde hans positiva kvaliteter. Det lyckades Vance med betydligt bättre än Tim Walz.
Ibland lite väl bra. Som när han påstod att Donald Trump räddade Obamas sjukvårdsreform när han i själva verket gjorde allt i sin makt för att skjuta den i sank. Det var en så hårresande lögn att utfrågarna inte ens brydde sig om att påtala den.
Tim Walz talade betydligt mer om sin hemstat Minnesota och hur man gör saker där än han pratade om Harris förtjänster.
Han framstod precis som den helyllekille han gärna vill presentera sig som. Arbetargrabben som blev militär, lärare och fotbollscoach.
Men han har uppenbarligen vissa problem med sanningen. Under debatten fick han frågan om varför han påstått att han var i Hongkong när massakern på Himmelska fridens torg i Peking inträffade 1989 när han kom dit först senare.
Walz skruvade besvärat på sig och babblade först på om annat. När utfrågaren upprepade frågan hävdade han att han ”sagt fel”.
Det är ett mönster som upprepats när det gäller hans militärtjänstgöring och hur han och hustrun fick barn. Intrycket är att Walz antingen är lite slarvig med sanningen eller väldigt disträ. Men han framstår samtidigt som mänsklig och väldigt vanlig. Långtifrån Kamala Harris mer elitistiska framtoning. På det viset är han ett bra komplement.
Vägrade svara
Vance hade en tendens att precis som Trump föra in samtalet på invandring vad frågan än handlade om. När frågan gällde skjutvåld i skolorna fokuserade Vance på att den stora andelen av vapen som används vid våldsbrott i största allmänhet är illegala vapen som smugglats in över gränsen. Med andra ord invandringens fel.
Det blev väldigt tydligt att Trumpkampanjens taktik är att koppla ihop massinvandringen med den som de påstår försämrade ekonomin under Biden/Harris.
Gång på gång undrade Vance varför inte Kamala Harris genomfört alla de ekonomiska reformer som hon nu föreslår under de snart fyra år som hon varit vicepresident.
När frågan om USA:s demokrati kom upp i slutet av debatten gjorde Walz sin starkaste insats och fick Vance att begå sitt största misstag.
Walz tog upp Trumps roll i stormningen av kongressen den 6 januari och hur han försökte förhindra ett fredligt överlämnande av makten.
Walz vände sig sedan direkt till Vance och frågade om han nu kunde erkänna att Trump förlorade valet 2020.
Vance tvekade under bråkdelen av en sekund. Skulle han våga gå emot Trump på en så central punkt? Nej, han svalde sanningen och svarade med att säga att ”han vill se framåt”.
Han vägrade också svara på frågan om han var beredd att certifiera ett valresultat med Trump som förlorare.
Plötsligt framstod han inte som så ofarlig och resonabel längre utan mer som Trumps lojala attackhund.
Det kan ha kostat honom en och annan mittenväljares röst. Människor som ännu inte bestämt sig och som annars tyckte att Vance framstod som en juste snubbe.
På marginalen kan debatten få betydelse i vågmästarstaterna där det är oerhört jämt mellan Trump och Harris.