Regeringens akilleshäl är hjärtlösheten
Utvisningen av de tre pojkarna Danielian till Armenien träffar regeringen i veka livet.
Deras akilleshäl är bristen på medmänsklighet och empati.
Efter regeringsskiftet 2006 rivstartade alliansen med en rad brutala ingrepp i a-kassan och sjukförsäkringen.
Flera av dem var sannolikt välmotiverade. Men den bild som etsades in var att regeringen tvingade svårt cancersjuka att jobba för att ha råd att sänka skatten för friska människor med jobb.
Bilden var så stark att regeringspartierna under förra mandatperioden hade lägre stöd i väljarkåren än de rödgröna i över 3,5 år. Först de sista månaderna före valet segade sig alliansen förbi utmanarna.
Formellt har regeringen ingenting att göra med utvisningen av de tre pojkarna Danielian, Haik, 17, David, 15 och Valerik, 13 och deras föräldrar. Utvisningen har beslutats av först Migrationsverket och därefter migrationsdomstolen som tolkat gällande lag.
Ändå bidrar den till bilden av regeringen som hjärtlös men principfast. Bilden har inte mildrats av att migrationsminister Tobias Billström (M) antingen talat om att det kostar för mycket att låta äldre människor stanna eller vägrat svara på frågor om bakgrunden till den förda politiken.
Familjen Danielian/Arustamjan har ett kompakt stöd i Ånge där de bott de senaste sju åren. Kommunen har på sin hemsida förmedlat nyheten om att familjen är utvisad. Där uppmanas också de som vill protestera mot utvisningen att skriva på listor som finns utlagda i kommunens affärer. Eller skriva på en protestlista på nätet som redan har över två tusen underskrifter.
Det är exceptionellt. Det har förmodligen aldrig hänt förut att en kommun som myndighet engagerat sig för en enskild, utvisad familj.
Bilden av en kylig och kall regering understryks av svaret till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna om Ganna, 91. Hon är svårt dement och är nästan blind, har familjen i Sverige men ska ändå utvisas till Ukraina där hon saknar släktingar.
Utvisningen stoppades i sista sekund av domstolen som ansåg att den kunde vara en kränkning av Gannas mänskliga rättigheter. Men i ett 15 sidor långt brev till Europadomstolen i Strasbourg försvarar nu regeringen att hon utvisas.
En mycket sjuk gammal kvinna är tills vidare kvar på nåder. Men om regeringen fick som den ville skulle hon utvisas till ett land där äldreomsorgen i huvudsak sköts av släktingar – som i det här fallet alltså inte finns.
Tre barn utvisas. I stället för att gå i skolan har svenska myndigheter sett till att de sannolikt sitter fast på en flygplats i ett land där de inte släpps in.
Det är inte värdigt. Eller?