Värsta slöseriet när resurser och ambitioner spolas ut i avloppet
Ta en nypa svenska.
Krydda med praktik, Samhall och en mentor.
Låt det puttra tills allting är klart.
Svårare än så behöver det inte vara.
Mellan 2010 och 2011 utvandrade 50 000 personer från Sverige samtidigt som 97 600 invandrade. Nettoinvandringen var dubbelt så stor som födelseöverskottet.
En starkt bidragande orsak till att den svenska befolkningen växer är alltså invandringen. Det borde vi vara tacksamma för. Annars skulle våra gamlingar snart inte ha någon som tar hand om dem, och tandvården skulle vi tvingas fixa själva framför badrumsspegeln.
Men i stället för att öppna famnen och säga ”välkommen” lägger Sverige kollektivt pannan i djupa veck och stämplar ”problem” i pannan på varenda en som kommer hit utan att vara dataingenjör från Bombay eller Cleveland.
Driftiga människor som har tagit både sig själva och sina familjer över halva jordklotet för att finna en fristad i granskogen utanför Borlänge antas plötsligt vara närmast handlingsförlamade och behöva hjälp med mer än de någonsin frågat efter.
Vad krävs för att få ett jobb i Sverige? Man måste ha en kunskap som går att sälja. Det har nästan alla som kommer hit.
Man måste kunna kommunicera, det vill säga tala svenska. Det är inte heller något stort problem, de flesta som går SFI klarar sig hjälpligt efter rätt kort tid.
Men sedan kommer det svåra. Man behöver praktik och referenser, någon som det går att ringa till och fråga vad Nisse-Pelle eller Eva-Lisa egentligen kan.
Där någonstans går Sverige bort sig. Det finns etableringslotsar, nystartsjobb, arbetspraktik, prova-på-platser, yrkeskompetensbedömning, praktisk kompetensutveckling och en hel del andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Men trots det funkar det inte. 36 procent av de arbetslösa är födda utomlands. Mer än var tredje arbetslös är född utomlands, trots att den gruppen bara utgör en åttondel av befolkningen. De är gravt överrepresenterade.
I regeringen sysslar två ministrar med migration och integration, en allockering av resurserna som Sverige förmodligen är ganska ensamt om. Tobias Billström (M) har hand om invandring och asyl, Erik Ullenhag (FP) ansvarar för integrationen.
För att uttrycka sig mycket, mycket milt har de, och deras företrädare, misslyckats. I Sverige tar det enligt Långtidsutredningen sju år innan en nyanländ man får ett jobb i Sverige. För kvinnor dröjer det ett helt decennium.
Det är slöseri av sämsta sort. I stället för att ta tillvara resurserna och ambitionerna spolas de ut i avloppet. Medan vi står och tittar på.
Samhall är ett statligt företag som ska skapa utvecklande jobb åt framför allt personer med funktionsnedsättningar. De har i dag 19 000 anställda och uppger på sin hemsida att några av deras kunder är Lernia, Ica, Max hamburgare, Volvo, Sodexo samt Malmö och Gällivare kommun. Man anvisas till Samhall av Arbetsförmedlingen.
Varför kopierar regeringen inte det här framgångsreceptet? På ett nytt Samhall skulle invandrare med svårigheter att hitta ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden kunna få chansen att skaffa sig det de saknar.
Ett yrkesspråk. En meritförteckning med referenter som nya arbetsgivare kan ringa. Och en mentor för guidning i vardagslabyrinterna.
I USA är mentorerna familjer som den nyanlände kan vända sig till för råd och dåd i det mindre formatet. Så skulle det kunna gå till även här, om någon vågar släppa på myndighetskopplet. Som bonus får den nyanlände ännu en kontaktyta in i det svenska.
Ta en nypa av det svenska språket. Krydda med praktik, Samhall och en mentor och låt anrättningen puttra.
Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.