Den forne träbocken blev en medmänniska
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-11
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
När kungen släpper sargen och ger sig in i matchen - då ter sig Göran Persson om möjligt ännu mindre och blodfattigare i sin roll som landsfader för en nation i chock.
Kungen talade vid sorgeceremonin i Stockholms stadshus igår, med regering, riksdagsmän, kommunpampar, myndighetspersoner, Benny Andersson och resten av det officiella Sverige som åhörare. Och på ett ögonblick förvandlades den forne träbocken till en inkännande medmänniska med alla de kvaliteter vi ropat oss hesa efter under de senaste tio dagarna.
Det var ett imponerande tal, både till sitt innehåll och i sin presentation. Ett retoriskt mästerverk, brukar sånt kallas. Eller varför inte en lektion i ledarskap?
Kungens genombrott som talare kommer att gå till historien. I ett slag revanscherar han sig för decennier av stakningar, felsägningar och ogenomtänkta grodor. Han gör det genom att lämna det annars så vanliga paint by numbers-sättet att formulera ”sin djupt kända bestörtning”.
Om kungen fått hjälp med sitt tal har han en lysande resurs någonstans i sin stab. Om han skrivit sina rader själv har han en lysande framtid som berättare. Eller vad sägs om den här högkoncentrerade bilden av sorg:
”Många barn har förlorat en eller båda sina föräldrar. Jag tror jag vet vad det vill säga. Jag har själv varit ett sådant barn. Min pappa omkom i en flygolycka när jag var mycket liten. Så jag vet vad det betyder att växa upp utan en pappa. Jämfört med många andra barn hade jag det säkert bra, men för ett barn är en förlorad förälder alltid oersättlig. Jag vet något om den saknaden.”
Fan, jag får tårar i ögonen. Det trodde jag aldrig kungen skulle kunna framkalla. Starkt jobbat, XVI.
Ungefär samtidigt med ceremonin i Stadshuset kom nyheten ut att det dröjt till kvällen måndag 27 december innan kungen själv informerades av regeringen. Han fick bilda sin uppfattning genom TV-nyheterna, precis om vi andra. Det är lätt att förstå hans irritation. Med grundlagen på sin sida har han som statschef rätt till omedelbar information. Inte att bli åsidosatt som vilken medborgare som helst.
Om inte annat är detta ytterligare ett vittnesmål om det politiska ledarskapets totala katatoni under de första viktiga 24 timmarna.
Vi är många som aldrig kommer att glömma dagen då Göran inte pratade med Laila. Om dom har tur kommer vi i framtiden hellre minnas dagen då kungen talade ur hjärtat.