Jag tänker på raggarna när internet kokar
Så fort man skriver något om internet som inte är odelat positivt vaknar en speciell sorts människor. De är inte de vanliga sjaskiga typerna som skriver att jag borde ställas inför rätta för landsförräderi. Detta är mer verserade personer, men likväl är de kränkta, ofta förbannade, inte sällan hånfulla.
Jag grunnade länge på deras psykologiska profil men kom inte fram till något förrän jag förra sommaren besökte cruisingen i Lysekil.
På midsommardagen samlas mängder med människor, mest män men många kvinnor också, som älskar jänkare. Stora, feta amerikanare med mullrande motorer, kärleksfullt restaurerade, målade med ackuratess, putsade med samma precision som William Shakespeare visade när han skrev.
När jag ser en riktigt stor jänkare tänker jag på raggare.
När jag tänker på raggare ser jag framför mig en grupp killar som samlas i en verkstad och mekar med bilar, de hjälper varandra, letar reservdelar, putsar, fejar, skruvar och svetsar. Ibland dricker de öl ur burkar och pratar om sina bilar. Målet är sommaren då de ska glida fram och spela svängig musik från 50-talet som ackompanjeras av mjukt mullrande V8-or.
Det är fint.
Det är också en ganska sluten gemenskap. Jag har aldrig testat, men jag föreställer mig att om jag klev in i verkstaden och sa att bensinen borde kosta 200 kronor litern för klimatets skull och, förresten, alla vet att USA aldrig gjort bilar med kvalitet, om jag sa det skulle stämningen bli upprörd och kanske hotfull.
Jag skulle utmana deras livsstil, meningen med tillvaron - deras väsen!
Samma sak är det om man skriver något antydningsvis kritiskt om internet, till exempel att detta revolutionerande kommunikationsmedel inte självklart tjänar demokratin. Eller att poliser bör sköta sitt jobb och avhålla sig från att twittra när de avstyrt ett lägenhetsbråk på Söder. Eller att den digitala ekonomin skapar enorma värden men inte självklart arbetstillfällen.
Då börjar det svänga på nätet och man anklagas för inte begripa internets storhet eller inte fatta att hela världen kan lyssna på musik på Spotify eller att jag bara vill ha tillbaka papperstidningen.
Och när jag läser dumheterna tänker jag på raggare i ett garage med stängda dörrar.