Kan vi bestämma att vi tvättar oss?
Just nu sitter jag på ett kafé i centrala Kalmar och dricker latte macchiato som om jag ägde stället. Om en halvtimme ska jag åka till simhallen och simma av mig den blygsamma träningsvärk jag ådrog mig när jag simmade Kalmar Kanalsimning i lördags. Så, då fick jag det sagt.
Jag älskar att simma. Jag älskar det blöta, jag älskar ljudet av mina armar under ytan, swosh låter det medan många småbubblor yr runt min framfart. Jag älskar till och med den där märkliga känslan som uppstår när vatten tränger djupt in i näsan, ni vet det där svidet som var så obehagligt när man var barn.
Men lika mycket som jag älskar att simma, lika mycket hatar jag det som föregår själva simningen.
Duschen.
På en väldigt söt och väldigt statlig röd skylt kan man se vilka kritiska områden man ska vara särskilt noga med att rengöra innan man går vidare in i simhallen. Det handlar om tvenne armhålor, fötter samt det förmodat maximalt kritiska området som är skrevet, det vill säga köns- och analarean.
Skylten verkar emellertid vara en aning för liten i storlek för varje gång jag är i simhallen så ser jag människor som missar den.
Just den där geografiska platsen där våra köns- och rövöppningar är placerade är oerhört svår att komma åt när man har badkläderna på.
Ändå ser jag dem överallt. Äckelpottorna.
SNUSKFIORNA som springer genom duschen med badkläderna på och sedan vidare ut i bassängerna där de alltså i förlängningen anser att andra människor ska simma runt med sin mun alldeles vid vattenytan av deras nonchalans.
När jag crawlar så sväljer jag mer vatten än jag skulle önska och jag måste tvinga mig själv att tänka vackra tankar om att bebisar är söta och att jag har många avsnitt kvar av ”Rita” på Netflix.
För om jag skulle tänka på att jag lapar kissrester och slidsekret som en val silar krill vill jag bara sluta simma och sjunka till botten med ett ljudlöst skrik som blir till bubblor vid ytan.
När jag var tio år hade jag en lärare som gillade ordning och reda och flickor som tvättade sina snippor.
Med sin rödmålade mun och skarpa glasögonbågar marscherade hon in och ställde sig framför de tre duschbåsen. Sedan synade hon vilka som använde duschtvål och vilka som bara använde vatten och deklarerade sedan med en salivsvärm som tangerade duschmunstyckets:
”Usch, vad ÄCKLIGT”
Jag tänker på henne varje gång jag står där och ser vuxna människor som undlåter att tvätta sina kritiska områden på min bekostnad.
Jag tvättar av mig min smuts och simmar sedan runt i deras.
Jag vet att det inte är roligt att visa sig naken bland andra människor, man vet aldrig vad andra människor ska tänka om ens kropp.
Men man får helt enkelt bara släppa det. Låta handduken falla till golvet och tvätta sig ren och stolt.
Nu bestämmer vi följande: Ingen som har läst den här texten får någonsin igen sätta sin fot i en simhall om hon inte är beredd att tvaga hönseriet.
Veckans ...
..bussiga buss:
Skånetrafiken säger nej till SD:s hets mot samhällets svagaste grupp. ”Alla ska känna sig välkomna och trygga hos oss”, säger Helene Holmqvist vid Skånetrafikens presstjänst. Så lätt kan medmänsklighet vara när man vet hur man gör.
Veckans buss-ambulans
En kvinna gravid med tvillingar fick åka i en och en halv timme för att hitta ett sjukhus som kunde ta emot henne. Precis innan de skulle lägga in henne i ett åsnestall fick hon hjälp. Jesus Amalia.