Nackskotten är färre än våldtäkterna

Gunnar Axén fick nog.

I vrede över Athena Farrokhzads sommar­program i P1 kastade den moderate riksdagspolitikern ut sin tv och slutade betala sin public service-avgift.

Anledningen? Farrokhzad ­uppmanade till civil olydnad och lagbrott, bland annat skenäktenskap för att hjälpa migranter in i Sverige.

Grädden på punkgrytan var en tolkning av Ebba Gröns ”Beväpna er” från 1979, dängan där Joakim Thåström sjunger att borgerlig­heten och kungahuset tål lite bly i nackarna.

- Det är i allra högsta grad olämpligt att spela den typen av musik i public service, sa Axén till SVT Nyheter.

Som en reaktion på reaktionen spelade gårdagens sommar­pratare, Baker Karim, den progglåt av Blå Tåget som Ebba Grön senare gjorde om till ”Staten och kapitalet”.

Vi får utgå ifrån att Gunnar Axén, som uppenbarligen inte längre konsumerar public service, inte hörde. Enligt honom är SVT och Sveriges Radio ändå bara rödgröna megafoner.

Då glömde han högst troligen de tillfällen han under de två ­senaste mandatperioderna har deltagit i public service och fört fram sina högeråsikter. Enligt Svensk mediedatabas har Gunnar Axén hörts 34 gånger i Sveriges Radio P1. 25 gånger har han synts i Sveriges Television.

Det ger ett snitt på över sju framträdanden i public service per år, alltså mer än varannan ­månad. Då har jag inte räknat med de otaliga gånger han har hörts i Sveriges Radio P4 Östergötland och synts i SVT Östnytt.

Poeten Athena Farrokhzads ­sommarprogram framstår som en vindpust i jämförelse med Gunnar Axéns genomslag i public service.

Sedan har vi det där med lagbrott. Efter regeringsskiftet 2006 granskades flera borgerliga politikers tv-innehav. Då framkom det att Gunnar Axén inte hade betalat sin tv-avgift på tio år.

Axén pudlade och betalade ­avgiften retroaktivt, men tillade att han av principskäl är en motståndare till finansieringen av ­public service.

Se där, civil olydnad och lagbrott i ett.

Men hur var det då med ­musiken? Sveriges Radio spelar väl en cover på ”Beväpna er” si sådär en gång per decennium.

Robin Thickes världshit ”Blurred lines”, däremot, har i princip spelats dagligen i Sveriges Radio under det ­senaste året.

”I’ll give you something big enough to tear your ass in two”, sjunger han.

Med Axéns logik borde låten ­totalvägras, men ingen har hört honom klaga på den.

Cirka 36 000 våldtäkter begås i Sverige varje år. Nackskotten på borgare och kungligheter är, som bekant, ­något färre.

Kanske vet inte denne riksdagspolitiker vad som händer i det här landet. Eller så är det helt ­enkelt tvärtom.

Som Blå Tåget och Ebba Grön sjunger:

”Den ena handen vet vad den andra gör.”

Onkelcensur 1

I mitten av 1990-talet försökte riksdagsmannen Inge Carlsson förbjuda Onkel ­Kånkels könsrock.

Dåvarande­ justitieminister Laila Freivalds avfärdade ­förslaget och hänvisade till yttrandefriheten.

Onkelcensur 2

Så sent som hösten 2011 spelade Hammerfalls ­gitarrist Oscar Dronjak tre låtar av Onkel Kånkel i Sveriges Radio P3. Programmet anmäldes till Granskningsnämnden eftersom musiken­ ansågs uppmana till pedofili. Satir, någon?

Följ ämnen i artikeln