Jag tror inte könskrig är lösningen på problemet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-11-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag sitter här och läser den frustande, stegrande och stundtals vilt gnäggande debattartikel som 16 pardonlösa debattörer publicerade i denna tidning förra veckan, med målet att döda Jens Orback som politiker och man. Artikeln har en stark ton av oresonligt raseri och den lämnar absolut noll utrymme för nyanser, debatt och meningsskiljaktligheter. Jens Orback är ett svin. Han måste dö.
Han är nämligen en fascistoid, invandrarfientlig manschauvinist. Han är en kolonial utsugare, och framför allt är han heteronormativ. Det är det värsta man kan vara.
Det är värre än att ligga med hästar.
Nästan lika illa som att ligga med sin fru och kanske få barn och bilda en ännu större familj som lägger sig som en våt filt över alla homo-, bi- och transsexuella. En jävla familj som bidrar till att vidmakthålla de reaktionära normer som formar samhället på ett sätt som utgår från att de flesta är heterosexuella, att många gifter sig och att en hel del bildar familj och skaffar små äckliga barn som växer upp i en heteronormativ familj och snart blir likadana själva.
Det är inte onormalt att vara homosexuell. Inte heller att leva i en annan konstellation än familjens. Det är högst rimligt att kräva den mänskliga frihet som det borde innebära att få leva ett fullgott liv utanför det traditionella dockhuset.
Men det är orimligt att tro att man kan skrika verkligheten ur led.
"Med valet av Orback har Göran Persson även visat att socialdemokratin tar ett tydligt steg mot en politik som betonar den biologiska familjen som den centrala byggstenen i samhället", skriver de 16 i debattartikeln.
1. Där har socialdemokratin alltid varit.
2. Vilken byggsten ska vi annars använda?
De flesta män jag känner som lever i de förhatliga heteronormativa kärnfamiljerna, reagerar också mot att våra fruar bara tillåts få 80 procent av vad deras manliga kollegor tjänar, att de inte vågar gå ensamma utomhus efter mörkrets inbrott, att våra döttrar utsätts för modeindustrins sjuka normer, att våra söner attackeras med den perverterade nöjesindustrins pornografiska ideal och att vi själva är så jävla skadade efter århundraden med patriarkatets diktatur att vi inte lyckats rensa ut allt dess nedärvda slagg ur vår psykologi.
Men vi tror inte att könskrig är lösningen. Och jag tror personligen väldigt lite på den här lösningen:
På Norrländska Socialdemokraten bygger man om tryckpressarna till stupstockar och publicerar namn och bild på dömda kvinnomisshandlare. Skulle vara intressant att veta vad genuseliten tycker om den fundamentalistiska rättsskipningen.