Vi SKA ha en kvinna – för att hon är en kvinna
Det här höll jag med om fram tills för ett par veckor sedan:
Vi kan ju inte ha en kvinnlig ledare bara för att hon är en kvinna.
Men jo.
Jo, det jävlar kan vi.
Vi kan ha en kvinna bara för att hon är en kvinna.
Vi SKA ha en kvinna bara för att hon är en kvinna.
Och vadå bara en kvinna? Tusen och åter tusen män har blivit ledare bara för att de är män.
Det räcker ju med att leka tankeleken: Hade han blivit ledare om han varit kvinna?
Svaret är alltid nej.
Svaret var nej förr i tiden, svaret är nej nu.
Hade Hitler blivit ledare om han varit en kvinna? Nej, Hitlerkvinnan hade blivit en katthatande vegetarian med anknytningsproblem och elak sambo.
Skulle Stefan Löfven blivit statsminister om han varit en kvinna?
HAHA!
Nej.
Alla fyra barn satt i soffan och tittade på ”Spartikelmysteriet” på SVT. ”Spartikelmysteriet” handlar om en värld där alla vuxna försvinner och det är allt jag vet eftersom jag mest sitter med min mobil och spelar Quizkampen.
Tydligen så har en väldigt liten pojke med irriterande uppsyn blivit kung över alla och hotar med att sänka ner opponenter i syra.
Det mest politiska av mina barn står inte ut.
”Han är en liten skit, varför sliter inte de större bara tag i honom och kastar honom utför ett stup?” utropar hon och kastar ett russin på tv:n.
”Män med makt är ofta små skitar, tror du inte att det fanns de som var större än Hitler och Mussolini?” svarar jag.
Igår hittade min åttaårige son två teckningar som hans trettonåriga syster ritat. En föreställde en besegrad och ledsen Trump, den andra en gråtglad Hillary.
”Varför är det är dåligt om Trump blir president?” ville han veta.
”Till att börja med är han en hatfull person” sa jag och valde sedan att inte prata om murar och muslimer.
Istället sa jag att USA under sina 240 år aldrig haft en kvinnlig president.
”Och Sverige har aldrig haft en kvinnlig statsminister” säger min syster som kommit in i köket.
Min son ler med tomma ögon. Han förstår ju inte varför det är ett problem.
På natten funderar jag över hur jag ska få honom att förstå att han och hans brors värde inte är högre än deras systrars och hur jag kopplar det till Hillary Clinton. Det kan jag inte. Det är för abstrakt och långsökt.
När jag vaknade visste jag att det bara finns en lösning på problemet. Att Hillary Clinton vinner valet.
Att kvinnor överallt kliver fram och tar höga poster, får viktiga roller.
Jag kan inte lära honom att kvinnlig underrepresentation är någonting dåligt, jag måste visa honom att kvinnlig representation är självklar. Och då måste den ju bli det först.