Reinfeldt gör som spöket Laban
Statsministern har fattat att förnyelse är vägen till succé
I kampen om medelklassväljarna förvandlas de stora partierna gärna till lilla spöket Laban.
Det går inte att koppla grepp om dem. Eftersom de ändrar sig hela tiden.
”Förändra er, eller dö”, sa statsminister Fredrik Reinfeldt till sina partikamrater på kommunala rikskonferensen i Örebro 2007.
Han följer sitt eget råd. Moderaternas politik förändras, ibland så raskt att man undrar hur underbyggda besluten var när de fattades.
Ta a-kassan. 2006, efter regeringsskiftet, var det högsta visdom att införa differentierade avgifter till den. Kassor med hög arbetslöshet skulle ha höga avgifter och kassor med låg arbetslöshet skulle ha låga avgifter.
Den något grumliga tanken bakom det var att man skulle avhålla sig från att söka sig till yrken med hög arbetslöshet eftersom man då fick en hög a-kasseavgift.
Det funkade såklart inte eftersom ingen baserar sitt yrkesval på vilken avgift man kommer att få till a-kassan om tio, tjugo, trettio eller fyrtio år. Alltså har Moderaterna, eller i alla fall finansminister Anders Borg, ändrat sig. Kassorna ska få sätta sin egen avgift.
2006 var det också rätt och riktigt att göra det svårare att bli medlem i en a-kassa. Man skulle ha jobbat mer och framför allt inte gå direkt från studier till a-kassa. Det verkar inte heller ha fungerat för nu är partiet inne på att man ska kunna få a-kassa så snart man blivit medlem – utan att ha jobbat först.
Är det fult att ändra sig om det visat sig att man haft fel? Självfallet inte. Är man överbevisad så är det kanske lika bra att erkänna det.
Men i politiken är det inte riktigt så enkelt. Ibland ändrar sig partier utan att de tycker att de hade fel. De gör det för att förslaget eller beslutet är impopulärt. Folk gillar det inte.
Det kallas pragmatism och har hjälpt många partier, exempelvis Socialdemokraterna, att behålla makten länge. S är exempelvis mot monarkin som statsskick, men har i modern tid inte lyft ett finger för att avskaffa den. Det var också ett antikapitalistiskt parti för att numera, inom vissa gränser, omfamna marknadsekonomin.
För att ta ännu ett S-exempel gick de 2010 till val på att halvera restaurangmomsen. Nu tycker de att det är ett av de sämsta besluten riksdagen, på Alliansens förslag, har fattat. Det ger inga jobb, är dagens besked. För tre år sedan var det det motsatta.
Pragmatism, förnyelse i kontrollerade former och ett hjärtligt förhållande till medelklassen har varit vägen till framgång för ett parti som vill bli, och förbli, stort.
Det fattade Socialdemokraterna tidigt. Och det har även Fredrik Reinfeldt begripit.
I valet 2002 lovade dåvarande M-ledaren Bo Lundgren att sänka skatten med 130 miljarder. Göran Persson (S) försatt inte ett tillfälle att påpeka vad som skulle hända om Lundgren fick tillfälle att realisera planerna.
Nu har regeringen sänkt skatten med i runda slängar den summan. Men med Fredrik Reinfeldts mjukare insäljning är protesterna svaga, på gränsen till lama.
Så det handlar inte bara om att ändra sig. Utan också att förpacka budskapet rätt.