Ryck inte på axlarna åt viljan och vreden
Skeptikern muttrar Cynikern ligger lågt Hårdare tag-opinionen nickar gillande
Under ett hav av paraplyer stod verklighetens folk och lyssnade på vad statsminister Stefan Löfven hade att säga om den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget.
Efter manifestationen på Medborgarplatsen värmde vi våra frusna öron och blöta fötter med irländsk whiskey på en bar. Ur högtalarna sjöng en kvinna jag är bekant med vackert om att himlen finns runt hörnet och jag började fundera på vad statsministern egentligen hade sagt.
Den välvilligt inställde påpekar att det vore oseriöst av Löfven att göra dåligt förankrade utfästelser om hur mardrömmen ska lösas bara några dagar efter att bilden på den treårige drunknade pojken Alan publicerats och den folkliga vinden vände och humanismen trängde undan främlingsfientligheten.
Skeptikern muttrar, inte utan fog, att det krävs mer än meningslösa floskler om att vi alla har ett ansvar för att människor ska sluta fly över Medelhavet i undermåliga båtar.
Att det exempelvis ska bli möjligt att söka asyl redan på ambassader och transportöransvaret, som innebär att flygbolag och rederier riskerar böter om de släpper ombord människor utan giltiga resehandlingar, skrotas.
Cynikern ligger lågt och inväntar de utspel som förr eller senare kommer.
Det är nämligen så att alla politiker värda namnet älskar att visa prov på handlingskraft, vilket enklast sker med nya lagar eller omformulerade paragrafer som inte alltid leder till förändring.
Ropar folk på hårdare tag? Höj maxstraffet och säg inte ett pip om att domstolarna håller sig till den nedre delen av straffskalan och att reformen därmed blir utan effekt eftersom inte minimistraffet samtidigt höjs.
Hårdare tag-opinionen nickar gillande. Det gör även finansministern, som inte vill höra talas om någonting så kostsamt som att brottslingar ska sitta längre tid i fängelse.
Eller ta lagändringen som skulle göra det lättare för flyktingbarn som vuxit upp i Sverige att få stanna här. Den ingick i migrationsöverenskommelsen som miljöpartiet ingick med alliansen och innebar att formuleringen "synnerligen" ömmande skäl för att få stanna ändrades till "särskilt" ömmande skäl.
– Detta innebär att vi sätter barnets bästa i fokus och att fler människor kommer att få stanna, sa migrationsminister Tobias Billström.
– Vi är mycket nöjda att kunna ta det här steget för de barn som berörs, sa Maria Ferm, flyktingpolitisk talesperson för MP.
Men migrationsjurister var misstänksamma och den första domen som avkunnades efter att lagändringen trädde i kraft 1 juli i fjol var dyster läsning. En tolvårig flicka som kom till Sverige sex år tidigare och som har gått i svensk skola skulle ut ur landet.
Att barnet hade tillbringat halva sitt liv här innebar inte mer än att "viss anpassning" hade skett.
Och en granskning som SVT gjorde i förra veckan gav nedslående resultat. Första halvåret förra året, då den gamla lagen ännu gällde, fick 494 barn stanna på grund av ömmande skäl. Första halvåret i år, efter lagändringen, var siffran 464.
Den politiska handlingskraften tycks med andra ord än en gång inte ha fått någon effekt.
Vare sig statsminister Löfven eller EU kan rycka på axlarna åt den folkliga vrede och viljan att hjälpa sina medmänniskor som nu hörs över hela Europa.
Men hur lovande de kommande förslagen än må se ut på pappret så kan det komma att finnas anledning att läsa det finstilta ordentligt.