Sexliberaler griper efter kondomen som en livboj
Enligt en studie på Karolinska institutet har svenska kvinnors sexualvanor förändrats. Kvinnor har betydligt fler sexpartner än för tio år sedan.
Sexologen Linn Heed menar i denna tidning att det är ”helt okej” att kvinnor har sex utan en relation.
– Att i sexuell bemärkelse ta för sig, så som män i alla tider har gjort.
Detta väcker frågan om sexualdriften även påverkar förmågan att räkna. Hur går det till – rent matematiskt – med en befolkning där männen i genomsnitt har fler sexuella partner än kvinnorna? Vilka har de sex med? Varandra?
Om nu statistiken säger att det genomsnittliga antalet sexpartner skiljer sig mellan män och kvinnor i en population, finns det en bättre förklaring än att kvinnor inte tar för sig. Det skulle vara att män och kvinnor i genomsnitt ljuger lika mycket om sex. Vilka som överdriver och vilka som tonar ner sina bedrifter kan vara en lämplig läsarfråga.
Därmed över till dagens verkliga tema: sex och samhällslögner. Hpv är ett virus som kan leda till könssjukdomen kondylom. Det är en farlig sjukdom, den dödar kvinnor. Trots det förklarade professor Pär Sparén nyligen att forskarna inte ville gå ut med hpv-information därför att de var rädda att stämplas som moraltanter.
Det liberala samhället avskyr målkonflikter. Det vill ha allt, eller helst extra allt. Sexliberalerna griper efter kondomen som efter en livboj. Men forskningen pekar mot att könssjukdomar främst stoppas med ändrade sexualvanor, i klartext: färre sexpartner. Kvinnor som håller sig till en trogen partner löper ingen risk alls att få livmodercancer.
Folkhälsoinstitutet presenterade nyligen en undersökning i vilken det framkom att allt fler ungdomar accepterar sex utan en relation. I våras var det DN:s ledarsida som ville gå till kamp för tonårstjejers rätt till sex utan kärlek.
Det är en intressant tidsmarkör när media trumpetar ut att människors förmåga att ha samlag utan känslor är ett steg framåt. Vår oförmåga eller ovilja till djupare engagemang betraktas alltså som någonting
positivt. Kanske stämmer det ur ett perverst anpassningsperspektiv. Tiden kräver känslomässig snöpning parat med fysisk utlevelse.
Men man kan också säga att den som propagerar för sex utan kärlek, paradoxalt nog bagatelliserar kraften i sexualdriften.
Finns det inte någonting ganska futtigt över dagens småborgerliga liberaler från vänster till höger, när de ska ta sig för att måla upp tillvaron. Livet trycks in i ett dockskåp. Girighet blir ”starta eget” och sex att ”ta för sig”.
Människan är en komplicerad matris av känslor, förnuft och drömmar. Vad som utspelar sig mellan två vuxna människor är svårt att mäta, väga, för att inte tala om – döma. Men den allmänna inställningen bör vara att bejaka sex som en del av ömsesidig kärlek och omtanke, inte som självcentrerad utlevelse. Kärlek är politik.
I den uppmärksammade rättegången mot Stureplansprofilerna upprepades att ett nej alltid är ett nej. De flesta håller säkert med. En mer intressant fråga är när det där nejet bör komma. På restaurangen, diskot, utanför på gatan eller när våldtäkten väl har påbörjats. Uppgiften borde vara – om man inte är en extremt rättrogen genusteoretiker som är ute efter att bevisa männens ondskefullhet – inte att få rätt i en våldtäktsrättegång, utan att flickor inte ska bli våldtagna.
Jag har aldrig förstått varför det ena nejet anses vara en kolossal seger, men det andra nejet ett tecken på att man är hopplöst ute.
Ibland hör man att kärleken är ett trivialt ämne, som har urlakats av populärkulturen. Tvärtom verkar det vara mer angeläget än någonsin att ta strid för kärleken. Inte mot stela konservativa normer den här gången, utan mot den slappa liberala hållning som propagerar sex utan känslor.
Visst vore det fint om vi kunde bli ett folk av kaniner. Men ska vi inte sikta litet högre?