Nu gäller det att rädda det som räddas kan, pappa
Den sorgligaste delen av att bli stor är att man slutar med idoler.
I smyg, och in flagrante, avundas jag mina tonåringars idoldyrkan som är representerad i allt från svindyra album, merch som måste färdas över haven och väggar tapetserade med hundratals små rutor med k-pop-medlemmar på. Fräsiga frisyrer har de.
Jag har inga idoler.
Men jag har en.
Judge Judy.
Nu tycker ni att det är skräpteve, och det kan väl hända. Formatet, deltagarna och till och med ljussättningen är social porr. Men Judy är guld. Hon är mitt rättesnöre och min förebild. Det här är inte första gången hon hjälper mig med en text och det lär inte vara den sista. Judys paradrätt är att spänna ögonen i folk och fråga varför de inte är gifta. Många svarar att det är ett för stort åtagande.
”Men skaffa barn har ni gjort?” säger Judy, rullar vigt med ögonen och tänker att hon är omgiven av idioter. Det brukar hon förresten säga ganska ofta. ”Jag är omgiven av idioter”, ”Det är något fel på dig” och ”Jag äter dumhuvuden som du till frukost.” Och ju mer hon skäller desto mer älskar man henne och vill ha mer. Judge Judy är den upphöjda versionen av läraren som kom in i klassrummet för att berätta om något jävelskap någon ställt till med, med den ljuvliga tvisten att det inte var du som hade jävlats. Det var en bra dag för andras huvuden att rulla och där satt du med fina platser på första parkett.
Innan Judge Judy blev tevestjärna så tröskade hon sig igenom över tio ledsamma år i familjerätten. Hon har sett fler förbittrade föräldrar än du och jag orkar tänka på.
Jag skulle gärna se att hon spände ögonen i en här ej namngiven far som i veckan gjorde sitt livs misstag och gav sig på sitt barns mor publikt. Pappan kritiserar att sonen exponeras och att barnet till följd därav blir igenkänd när han köper hamburgare.
Om den berömda modern med det berömda barnet kan man ha många åsikter, om man vill. Jag kan inte engagera mig i ett barn som verkar vara väl omhändertaget, hel och ren och matad och glad samt lever med en mor som är sportig (padel) och positiv (ler med tänderna.)
Många barn står före i kön för att åtnjuta mina sympatier. Mina egna barn, inte minst. Så han blir uppvisad på internet? Det blir alla barn. Så hans mamma blir rik på sonen? Grattis, alla vi andra blir fattiga bara vi tittar på ungarna.
”Mamma kan du swisha fyrahundra för jackan, det var jättelänge sedan jag fick ytterkläder?”
”Kan du vara lite mer som Arnold och fixa mig en rabattkod?
Relationen till den andra föräldern är livslång, den är så otroligt viktig och ömtålig, hur kan det vara att du inte inser det?
Men vet du, det är faktiskt inte min ensak.
Jag ville bara pipa in och ge dig ett moderligt råd för framtiden och berätta att jag älskar Judge Judy.