Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Frans, Frank

Klart att dottern, 12, ska få raka sig helt … eller?

Hon ville raka sig, mitt tolvåriga barn. Raka huvudet. Inte bara ena sidan och behålla långt på den andra, som en cool amerikansk rappare (gissar jag). Hela huvudet ville hon raka. Rubb och stubb, med betoning på stubb.

Jag sa nej.

Joachim sa nej.

Ett par dagar senare hade jag tid hos min frisör Josefine. Jag klipper av svindlande tolv centimeter slitet strip och känner mig som en suffragett. Minst.

”Hon vill raka sig”

”Wow!”

”Fast vi har sagt nej”

”Varför då? Varför skulle hon inte få raka sig?”

Jag känner en känsla smyga in under min frisörkappa. Den där föraningen som viskar att snart kommer du känna att du har gjort något fel. Du visste inte att du gjorde fel när du gjorde det, men någon som är mer mogen och renhårig (i dubbel bemärkelse) ska snart göra dig varse detta.

”Jamen, tänk om hon ångrar sig?” försöker jag.

”Jaha, ja tänk om hon ångrar sig? Det är bara hår”

”Ja, jo”

”Ni ska ju vara skitstolta att hon har sin egen stil, att hon vet vad hon vill”

”Ja, jo. Och vi snaggar ju faktiskt hennes småbröder”

Hennes händer släpper från mitt huvud, därefter följer ett utandningsljud som låter exakt som jag känner mig. Jag är en genusidiot och dålig mor därtill.

Jag bestämde mig där och då, med Josefines fingertoppar hårt masserande min hårbotten: Om hon vill raka sig så ska hon få göra det. Och om hon ångrar sig och får panik så ska jag trösta. För jag är en förälder och om ett barn vill göra en jobbig sak så ska barnet få göra det jobbiga och sedan ska jag komma in och säga ”Ska jag köpa en keps?” och torka ­tårar.

När hon kommer hem den eftermiddagen kramar jag henne och ­säger

”Det är klart att du ska raka huvudet om du vill, det är ditt hår och det blir säkert jättefint”

Hon tittar på mig med nya ögon en stund, sedan säger hon

”Alltså, jag vet ­inte”

Sedan rakar hon inte håret.

Och runt hörnet står mamman med holkuppsyn och tänker:

Är det SÅ man ska göra? Säga ja så att de ångrar sig? Herre­gud, jag har gjort fel i alla år!

Jag trodde att tvärtomgrejen var en urban myt.

För detta fungerar ju till exempel aldrig:

”Om du inte sköter dig i affären så får du gå ut och sätta dig i bilen”

”Okej!”

”Nej, det får du inte för då kommer en arg tant med för mycket fritid krossa bilrutan med sin cykel och ringa 112 och sedan blir jag inte dagens mamma på ­aftonbladet.se”

Men ibland, tydligen. Lite psykologi, utan att jag ens visste att det var psykologi.

Hår är bara hår.

Och jag ska spara mina emfas-nej till den dag hon kommer hem och vill tatuera ett Lucifer över skuldrorna.

Fynd på bokmässan 1

Jag hittade Valdemars nappar och tänkte att den skulle vara utmärkt till en person i vår familj som är svårt nere i sitt missbruk. Det börjar bra med en pappa som klipper sönder Valdemars napp. Tyvärr slutar boken med att Valdemar får bestämma själv. Lite mindre bra.

Fynd på bokmässan 2

Ramlade över ett fantastiskt litet förlag som heter Cobolt och shoppade mig fördärvad och barskrapad. Tänk så mycket talang det finns i skymundan, bortom kännedom, bortom de hyllningar som borde utropas. #backadinserietecknare

Följ ämnen i artikeln