Bra förslag – men inte tillräckligt
Tidsgräns för hur länge en person ska få sitta inlåst, hårdare krav på åklagare och nya regler för frihetsberövade barn.
I dag lades kloka men otillräckliga förslag fram för hur Sverige ska komma till rätta med de internationellt kritiserade långa häktningstiderna.
Att krångla sig in på Rosenbad är numera endast marginellt mindre komplicerat än att lämna Israel via Ben Gurion-flygplatsen, och inget blev bättre av att det visade sig att mitt pressleg gick ut för några dagar sedan.
Men vakterna var hyggliga och jag släpptes in i pressrummet, där det vanliga gänget nyhetsreportrar, fotografer och ledarskribenter redan hade infunnit sig.
Inger Söderholm, rutinerad och klok lagman vid Attunda tingsrätt, har på regeringens uppdrag utrett de långa, stundom omänskliga, svenska häktningstiderna, som inte sällan kombineras med isolering och andra restriktioner.
År ut och år in har bland annat FN-organ varit mindre imponerade av det svenska systemet, och för något år sedan vaknade staten äntligen till liv. Riksåklagare Anders Perklev har redan presenterat åtgärder för att förbättra förhållandena under häktningstiderna och i dag var det dags för nästa steg.
Söderholm drog snabbt de viktiga delarna av Häktes- och restriktionsutredningens betänkande och bredvid henne stod Anders Ygeman och såg påfallande belåten ut.
Inrikesministern är en av regeringens mest populära figurer, vilket delvis beror på att han ansvarar för medialt tacksamma politikområden och delvis på att han är skicklig och påtagligt förtjust i att visa handlingskraft.
Ta bara förra veckans presskonferens om de på senare tid uppmärksammade bilbränderna i Malmö. Hårdare tag, lät inrikesministern meddela. Att detta är en typ av brottslighet som i rikets tredje stad har minskat sedan år 2009 och att det således inte finns någonting i brottsutvecklingen som motiverar skärpta straff var det inte så noga med.
Rimligare förhållanden på våra häkten är dock ingen valvinnare, och inrikesministern är dessbättre inte en renodlad populist.
Så vad innehåller betänkandet? Viktigast är att en person ska kunna sitta häktad i maximalt sex månader. Det är bra. Det sätter press på åklagare och poliser.
Men här finns även en ventil för de grövsta brotten och de mest komplicerade utredningarna. För dem finns ingen deadline. Det innebär i praktiken att vi även i framtiden kommer att ha en situation där människor som ska anses vara oskyldiga tills motsatsen är bevisad kan sitta inlåsta i två, tre år innan de får sin sak prövad.
Barn under 18 år ska kunna hållas inlåsta i maximalt tre månader. Om det inte är "absolut nödvändigt" med längre tid, vad nu det kan tänkas betyda.
Andra nyheter: det ska bli domstolar som fattar beslut om alla restriktioner. Även det är bra. I dag är det ofta åklagare som tar beslutet, vilket är en mindre god ordning.
Söderholm sa att hon har noterat att det har gått slentrian i häktningar och restriktioner. Att domstolarna för lättvindigt köper åklagares påståenden. Jag har jobbat med dessa frågor i åtskilliga år och delar den uppfattningen.
Med de nya reglerna ställs tuffare krav på åklagarna, som måste kunna motivera varje krav på restriktioner.
Lagmannen tror att det nya systemet kommer att leda till något färre häktningar och till kortare häktningstider. Det har hon säkerligen rätt i.
De grundläggande problemen återstår dock. Rättegångsbalken är en stabil lagstiftningsprodukt som har tjänat Sverige och rättssäkerheten väl i årtionden, men brottsligheten har förändrats en hel del sedan den stiftades på 1940-talet.
Den grova kriminaliteten är betydigt mer avancerad i dag och rättegångbalken i sin nuvarande form har spelat ut sin roll.
Problemet är att det bara är det som sägs under rättegången som är viktigt. Det är skälet till att vissa blir sittande länge med restriktioner. De ska inte kunna snacka ihop sig med andra misstänkta eller få möjlighet att påverka vittnen.
Detta vet regeringen. Det är glädjande att ytterligare en utredning som ska titta på dessa frågor är tillsatt.
Efter den föredömligt korta presskonferensen var det dags för enskilda intervjuer. Inrikesministern, för dagen klädd i somrig kostym, skred till verket med ett leende på läpparna.