Hellre en fågelsång än en Fuglesang
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Min fru kom hem efter en lång natts tjejmiddag som kulminerade när en man sköts ut i rymden. Uppspelta av vin och potatisgratäng gick väninnorna upp i orbit då Fuglesang äntligen flög i väg.
Ja, herregud, vilken uppståndelse. Kombinationen av skickligt pr-jobb från rymdindustrin och medias uppdämda behov har skapat rena febern. Första svensken i rymden – det är nästan lika stort som när Björn Skifs toppade USA-listan med Hooked On A Feeling.
Och visst, det såg maffigt ut.
Och visst, det är rätt coolt med astronauter av det rätta virket.
Och visst, när man blickar ut mot natthimlen känns det ju lite speciellt att där uppe svävar en svensk man på resa med älgkorv och ABBA-skivor som proviant när han förverkligar sin pojkdröm.
Men jag vägrar att ryckas med i rymdpsykosen. Både jag och jorden har viktigare saker att ta itu med. Att fokusera på fjärran planeter när vår egen tycks på väg mot sin undergång, det känns – ja, helt utomjordiskt. Jag skulle kunna fylla tio spalter med saker som är viktigare att investera i.
Men, säger rymdnissarna. Du förstår väl att det är jätteviktigt att forska om rymden, och förresten kommer massor av rymdteknologi till civil nytta! Jaha, svarar jag – som kanske foliejackan och en sån där penna som man kan skriva med liggande på rygg? Det kunde man redan med blyertspennan.
Jag är alltså framstegsfientlig, för det är alla som inte gör viktlösa vågen åt dessa fantastiska män som vet hur man angör en planet.
Och ifall dom nu är så himla rediga på att lösa problem, varför kan dom inte, till exempel, hitta på ett nytt sätt att driva bilar, utveckla nya superbilliga livsmedel, fixa vattenreningen och erbjuda dagisplats åt alla barnfamiljer som så önskar? Alla dessa timmar av väntan i överdimensionerade vuxenblöjor borde väl kunna utnyttjas till något mer konstruktivt än att skriva Heja Sverige på en kartong?
Nej. Om vi någon gång i mänsklighetens historia borde trycka på pausknappen för rymdslöseriet så är det väl för helvete just nu.
Men istället går kapplöpningen in i en ny fas. Det ska byggas gruvor. En bemannad månbas. Hotell. Rymdturism. Den samlade rymdindustrin beräknades kosta nästan tusen miljarder kronor förra året.
Till sist: en liten notis i tidningen berättar att koltrasten sjunger på Vasaplatsen. Jag blir glad, ty fågelsång berör mig betydligt mer än Fuglesang.