Låt oss analysera politikernas slipsar
Häromdan tjuvstartade valrörelsen med en tv-debatt mellan Göran Persson och Bo Lundgren, och i går analyserades det så skjortan stod rakt ut.
Eller rättare sagt slipsen, eftersom det är den som avgör hela vår politiska framtid.
Åtminstone om man ska tro de olika bedömare som passerade revy genom gårdagens media, från morgonsofforna i tv till tidningar och radio.
TV4 hade kallat in en "personlig imagekonsult" som fick breda ut sig som expertkommentator med synpunkter på vem av gubbarna som gjort den bästa imageläxan.
Mr G avgick med segern, ty han var mest statsmannalik. Han hade mörk kostym och röd slips. Bo Lundgren hade flippat på fruktkakan, och uppträdde i kombinationen rutig skjorta och prickig slips.
Detta räckte för åtskilliga minuters diskussion. Jag låg mållös framför tv:n och både njöt och våndades i samma stund.
Analysen av årets första partiledardebatt fokuserades kring herrarnas val av slips och skjorta. Gud välsigne oss för den fortsatta valrörelsen. Vad är nästa steg? Make up-artist poängsätter foundation och mascara? Dentalhygienist bedömer plackstatus? Manikyren nagelfars av influgen konsult?
Det är uppenbart att slipsen fortfarande har en central plats i vår civilisation. Fråga mig inte varför, det finns ingen logisk anledning till varför ett tunt textilsnöre ska kunna innebära så stor skillnad. Men det gör den ju.
Att över huvud taget ha slips betyder en sak (jag är man, jag jobbar och jag är ganska viktig).
Att ha rätt slips är en annan femma. Där skiljer man agnarna från vetet.
I går var jag på en tillställning där en viss Henry Stenson framträdde. Han har just lämnat jobbet som informationsdirektör på SAS (efter ett ganska svettigt år), och börjar snart på motsvarande jobb i Ericsson.
Han pratade bra och klokt, men han hade framför allt en slips som i mina ögon förstärkte allt han sa. Den var bred, svartvit, mönstrad och signalerade kreativitet, modernitet och modet att gå sina egna vägar.
Den skulle med andra ord se jättekonstig ut på Kurt Hellström.
Carl Bildt (minns ni honom?) är en av de stora slipsbärarna i samtida svensk politik. Ofta kunde vi se honom i en ilsket röd nyans som inte låg långt ifrån den sovjetiska flaggan. Varför valde han att framträda i just den färg som ägs av all världens vänster? Var det för att desarmera och göra den oanvändbar av sossarna själva, eller var det bara för att retas?
Calles mest kända slips-stunt var emellertid då han dök upp med seriebjörnen Bamse nedanför hakan. Bamse kollektivisten, Bamse som kämpar mot kapitalisten Krösus Sork. Det slipsvalet är en av vår tids stora gåtor.
Har slipsen redan blivit lika viktig som politiken? Finns det anledning att tro att våra partiledare numera håller sig med speciella slipskonsulter? Det är inte omöjligt.
För några veckor sedan hade tv:s "Agenda" samlat samtliga borgerliga partiledare. Alla utom en hade slips (Maud Olofsson hade mental slips).
Den slipslöse var Lars Leijonborg. Han satsade på polotröja. Varför? Sannolikt för att han ville göra ett "mjukare" intryck. Som om det behövdes.
Att partiledarnas framtoning är viktig i kampen om väljare och röster är både självklart och lika gammalt som televisionen. Det nya systemet med personval har bidragit till ökad styling och ytfinish. Medias dominerande roll i politiken förstärker betydelsen av personlighet och utstrålning.
Det är okej, som en relevant del i varudeklarationen till väljarna. Det ökande bruket av inövade demagogiska gester känns däremot ganska genomskinligt. Göran Persson såg mest ut som en fryntlig robot då han tog av och på glasögonen för att bli mer förbindlig med oss tittare. Medan Bosse räknade på fingrarna då han radade upp regeringens alla brister.
Och båda hade de fått hjälp av experter att välja ut sina slipsar.
Imagekonsulten är granne med partistrategen. Risken är dock överhängande att sakfrågorna (politiken) trängs undan av prylfrågorna (slipsen). Kanske är det meningen.