Thatcher kan ha räddat britterna från statskupp
Förvånansvärt ofta skriver förlorarna historien. Jag har tänkt på det när jag läst recensionerna av ”The Iron Lady”, filmen om Margaret Thatcher med Meryl Streep i huvudrollen.
En kritik mot filmen är att den, som någon uttryckte det, ”försöker göra Thatcher mänsklig”. Jag tror inte att det var ett vasst skämt. Det finns folk som gjort en sådan hatsymbol av Margaret Thatcher, att de inte kan smälta att hon faktiskt är människa.
Jag har sett filmen. Den handlar egentligen inte om politik. Den handlar om en makalös person, på gott och ont, i en högst ovanlig tid. Det är just det som gör filmen modig. Filmskaparna har vågat välja bort allt, utom just det som krävs för att berätta om människan Thatcher.
Hon blir, kort sagt, begriplig. Det är där skon klämmer. Man förstår varför hon gjorde som hon gjorde.
Vid det här laget är det till exempel vedertaget att Thatcher gick in i Falklandskriget för att bättra på sina opinionssiffror. Och visst, hon var politiker. Men ingen vill minnas att det var en argentinsk militärjunta som startade kriget, just för att öka sin popularitet. De hoppades att Thatcher skulle göra en Chamberlain och fega ur, men hon gjorde en Churchill och vägrade böja sig för väpnad aggression.
De som skyller henne för Falklandskriget har sällan något övertygande alternativ till att den angripne försvarade sig.
Vad gäller hemmafronten talas det sällan om hur illa det var ställt. Det var inte bara en ekonomi, utan ett helt samhälle på randen av total kollaps. Industrin fick tidvis bara ström tre dagar i veckan. TV förbjöds att sända efter halv 11 på kvällen.
Sophögarna växte och lik låg obegravda.
En Labourregering övervägde att införa undantagstillstånd. Det viskades om statskupp, både bland militärer och militanta fackföreningsledare.
Grekland, Portugal och Spanien hade alla nyligen varit diktaturer när Thatcher tillträdde. Storbritannien kunde också ha blivit det.
Förlorarnas historieskrivning är att Thatcher dök upp som en Tengil i den idylliska Körsbärsdalen. I själva verket räddade hon antagligen England från att bli Törnrosdalen.
Järnladyn Thatcher skulle aldrig ha blivit premiärminister utan den akuta krisen. Tänker man bort det kaos hon ersatte, blir hon obegriplig. Det är därför förlorarna propsar på att inte förstå henne.