Jag smyger ner mitt elavfall hos bekanta
I tanken gillar jag återvinning. I praktiken är jag en miljöbov. Men nu finns en ljusning. Även för latmaskar.
Det handlar om avfallsåtervinning. I teorin tycker jag att det är utmärkt. Jag till och med sopsorterar. Kompostavfall i en (mycket liten) påse. Osorterat skräp i en annan. Tidningar i en tredje.
Men när onsdagen, och sophämtningen, närmar sig åker allt ner i samma soptunna. Det beror på att det är alltför besvärligt att sopsortera, i alla fall om man i likhet med mig bor i småhus i Stockholms förorter och saknar bil.
För matavfall ska man ha en egen, brun soptunna. Gissa hur mycket det skulle ligga i min efter fjorton dagar i enpersonhushållet? Kanske en sönderklippt tulpanbukett och ett äppelskrutt. I bästa fall i sällskap med havererad sallad.
Alltså har jag avstått från extratunnan.
Förpackningar och tidningar, och de är ganska många i mitt fall, förutsätts jag trava iväg en kilometer för att bli av med. Så långt är det till de gröna behållarna. Alltså blir det inte heller av.
Elektronik och annat miljöfarligt avfall hämtas fyra gånger per år, under 45 minuter då jag arbetar, av den mobila miljöstationen. Det är alltså också struket från att göra-listan och i stället smyger jag ner elavfallet hos bekanta i flerfamiljshus där det ingår i sopsorteringen. Med deras goda minne givetvis.
Större saker transporteras med taxi, eller hjälpande vänner, till närmaste återvinningsanläggning. Miljövänligt? Sådär.
Men nu finns alltså en ljusning. Som en av de sista kommunerna i landet har Stockholm, snart en miljonstad, bestämt sig för att ta ett grepp på det här med soporna. Senast om fem år ska hälften av allt matavfall återvinnas och bli biogas.
För ändamålet uppförs en ”optisk sorteringsanläggning”. Matavfall läggs i gröna plastpåsar och resten av hushållssoporna i vita. De gröna går vidare till rötning.
Men systemet kan byggas ut. En statlig utredning föreslog nyligen att kommunerna tar över ansvaret för förpackningsåtervinningen (de gröna sopstationerna) från producenterna.
I förlängningen kan färgerna på påsarna alltså bli fler, gula för papper, svarta för metall och röda för glas. Obs, färgerna är påhittade av mig, det finns ännu inga förslag om hur de kan se ut.
Allt läggs i samma tunna, körs i samma bil och sorteras i samma anläggning.
Det är vad jag kallar modernt. Avfallsåtervinning som går att genomföra utan att man tvingas avsätta ett par timmar i veckan för att slippa känna sig som en miljöbuse.
5 saker att hålla koll på i veckan
Det är inte lätt att vara kung
Med anledning av att han i höst suttit på tronen i 40 år reser kung Carl Gustaf runt i landet tillsammans med drottning Silvia. Första anhalten är Kalmar län där kungaparet bland annat ska informeras om saneringen av hamnen i Oskarshamn. Låter viktigt – men inte jättekul.
Vem är hon?
Det privata näringslivets chefer framhålls gärna medan den offentliga sektorns motsvarigheter ofta är anonyma. Det vill Sveriges kommuner och landstings tidning Dagens Samhälle råda bot på genom att presentera de 100 viktigaste kvinnorna och utse välfärdens viktigaste kvinna.
Vi ska vältra oss i elände
Internationella kvinnodagen infaller på fredag och åter ska vi vältra oss i elände. Kvinnor är i krig, sjuka, misshandlade etcetera. Och underbetalda. Efter klockan 15.52 jobbar svenska kvinnor gratis medan deras manliga kolleger fortfarande får lön, enligt organisationen Kvinnolobbyn.
En förfärlig massa högdjur
I morgon träffar Fredrik Reinfeldt sin thailändske kollega Yingluck Shinawatra på Rosenbad. Åtta dagar senare kommer den turkiske presidenten Abdullah Gül som då är här på statsbesök. Två länder i snabb utveckling som Sverige gärna säljer till, i stället för till kris-Europa.
Erfaren bonde tar till orda
LRF och ABF arrangerar en serie seminarier om svensk jordbrukspolitik. I veckan intervjuas förre statsministern Göran Persson (S), månskensbonde sedan sex år tillbaka om framtiden för Sveriges lantbruk. Nog för att han är både rolig och dräpande men fanns ingen mer erfaren?