Nationaldagen - bara politiskt spex
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Detta skrivs i en inramning så försommargrann att det nästan tåras i ögonen. Syren och hägg tävlingsblommar. Eftermiddagssolen släpar över den kala graniten. Husen lyser västkustvita och faluröda om vartannat. En bris får havsytan att rassla lätt. Och över alltihopa fladdrar den blågula fanan.
Trots allt detta undrar jag varför. Varför firar vi Sveriges nationaldag?
Det är lättare att förstå med andra länder, som rest sig ur ockupation och politiskt slaveri, som fötts i vånda och rest sig av folklig vilja. Som slagits mot nazister. I sådana länder har nationaldagen en självklar förklaring och lever som påminnelse genom generationer.
Fast här? Vad firar vi?
Jo, jag vet att det har att göra med 1809 års regeringsform eller nåt i den stilen, men det låter mera som ett byråkratiskt svepskäl än en rejäl anledning att festa. Sanningen är att vi lika gärna kunde fira Björn Borgs födelsedag. Det är minst lika relevant. Jag applåderar allt i almanackan som ger ledig tid och skapar klämdagar (de verkliga nationaldagarna). Jag undrar bara varför.
Men okej. Ska vi försöka?
Kan det vara vår demokrati? Nä, knappast. Den uppfann grekerna när vi fortfarande slogs med påkar.
Freden då, den långa långa långa? Jodå, det skulle väl funka (om det inte vore för lite missprydande regelfusk på 40-talet). Vårt unika välstånd? Jovisst, för 40 år sedan kunde man slå klackarna i taket och ropa gutår.
Faktum är att det känns allt svårare att hitta en klockren anledning att brista ut i nationell yra. Sverige är vackert, hyfsat okomplicerat och ganska snällt. Ett ganska bra land på det hela taget. Men fantastiskt är det nog bara i turistbroschyrerna.
Nej, detta med nationaldag är nog mest ett politiskt spex som vi hittat på för att inte framstå som alltför torftiga i jämförelse med resten av EU. I ett land där var femte medborgare har utländskt påbrå, i en orolig värld där globalisering och migration sätter dagordningen och påverkar oss alla - då känns firandet av en nationaldag som lätt gammaldags.
Ungefär som krusbär. För du vet väl att endast Sverige svenska krusbär har?
Men känner du nån som odlar krusbär? Känner du ens nån som äter krusbär? I dag är det sannolikt fler som kommer i kontakt med krusbär som trendig smak i mineralvattnet än som ingrediens i en gammaldags paj.
Det är synd.
Krusbärsdagen. Den kunde jag tänka mig att fira.