Det är dags att växa upp – byt ringsignal
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Fem affärsmän sitter och väntar på ett flyg – hur vet man vem som är svensken? Svaret är enkelt: Amerikanen läser Da Vinci-koden, tysken läser Auto Motor & Sport, engelsmannen läser Financial Times och fransmannen läser Flaubert. Svensken är den som sitter och pillar med sin mobiltelefon ?
Stig Malm, den sköne och arge, myntade en gång uttrycket ”yuppienalle” som benämning på den färska statussymbolen mobiltelefon. Nu är yuppien död och mobilen i var mans hand. Men nalle är den mer än någonsin. Se er omkring så inser ni att jag har rätt.
Så snart vi svenskar får en stund över så börjar vi pilla med mobilen. Kanske ringer ett samtal eller skickar ett sms, men lika gärna bara bläddrar vi bland funktioner och inställningar. Likadant när vi hamnar i väntetid: på apoteket eller systemet, hos tandläkaren eller på posten. Ge oss tre minuter så ska ni se att vi halar upp mobilen och börjar knappa. Det börjar likna ett kollektivt nervöst beteende. Vi är ett land av phonetrattar.
Vi pillar hellre på mobilen än pratar med någon i en busskur. Vi sorterar hellre våra inlagda kontakter i mobilen än riskerar att ta nya i verkligheten. Vi läser hellre gamla meddelanden än nya böcker.
Vi blir kort sagt skittråkiga. Fast det försöker vi dölja med hjälp av tokigt crazy ringsignaler som är noggrant utvalda för att signalera vår enorma personlighet. Jag kommer aldrig att begripa hur vuxna människor frivilligt väljer att ha så irriterande och infantila telefonsignaler i sina mobiler.
Häromdan råkade jag sitta i ett möte med en mycket kvalificerad ingenjör, som förklarade mycket komplicerade saker. Plötsligt bröts stillheten av hans mobil där en vilt skrikande barnröst tjöt: ”Pappa, pappa!!!”
En annan gång satt jag på X?2000 och spanade på en enormt duktig man med sån där fyrkantig portfölj full med viktiga papper som han spred ut på det gemensamma bordet. Han harklade sig och stod i så att alla skulle förstå hans betydelse. Då ringde hans mobil – med signaturmelodin till barnprogrammet Bamse!
Hela hans upparbetade viktigpetterimage raserades inom loppet av några sekunder. Det insåg alla i hela vagnen. Utom han själv.
För den som ännu inte förstått ska jag tala klarspråk: Sätt dig nu och pilla med mobilen en sista gång. Ta bort den där löjliga signalen och uppför dig som en vuxen människa.