Män är inga idioter - inte kvinnor heller
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-12-07
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
S
nart är det jul igen och H&M-reklamen dansar ringdans genom media lika säkert som amen i julottan. Denna fina journalistiska tradition har drygt ett decennium på nacken. Lite färskare är den nu rituella motreaktionen från smakdomarna inom den högröda feministrörelsen.
H&M:s annonser rivs ner, målas över och släpas i tjära och fjädrar i riktning mot krigsförbrytartribunalen i Haag. De uttrycker kvinnoförakt. De uppmanar till våld mot kvinnor. De förnedrar kvinnor. De befäster könsroller. De gör att vi män blir helt enkelspåriga i vår kvinnosyn.
Själv tycker jag mest att det är tämligen torftiga annonser med tämligen ointressanta barbiedockor i tämligen ointressanta utstyrslar. Reklambladen med prisfest hos radiohandlaren gör mig betydligt mer upphetsad. För att bredda perspektivet en aning:
Ibland betraktar jag kvinnor som samtalspartners och kan sitta i långa stunder för att bena ut de mänskliga relationernas inneboende konflikter över några koppar kaffe. Emellanåt händer det att jag ser kvinnor som idrottshjältar och blir liggande nästan gråtfärdig framför teven när gränserna tänjs och rekorden flyger all världens väg. Stundom har jag sett kvinnor som mänsklighetens framtid i kraft av deras överlägsna intelligens och analytiska förmåga.
Lika ofta har jag betraktat kvinnor som sjukligt fascinerade av att höra sina väninnors röster fortplantade med hjälp av telefonins landvinningar. Understundom har jag sett kvinnor som de enda verkligt empatiska människorna. Ibland har jag sett kvinnor som lagledare utan motstycke. Från tid till annan har det hänt att jag betraktat kvinnor som experter inom IT och data. Det finns tillfällen då jag bedömt kvinnor som de mest relevanta konstnärerna i vår tid. Då och då betraktar jag kvinnliga kompositörer och artister som överlägsna i kraft och uttryck.
Ibland ser jag kvinnor som usla bilförare. Lika ofta imponeras jag av deras förmåga att läsa trafiken och hantera snabba bilar. Med jämna mellanrum ser jag kvinnor som driftiga och initiativrika, med stort självförtroende. Det händer att jag betraktar kvinnor som självömkande våp. Det händer att jag betraktar kvinnor som de enda som verkligen förstår mig.
Stundom tvingas jag konstatera att kvinnor är bra snygga. Ibland betraktar jag kvinnor som rätt jobbiga. Då och då tycker jag att kvinnor är barska och arga.
Från tid till annan ser jag kvinnor som glädjespridare och små underbara ljusstrålar i det gråa livet. Emellanåt fylls jag av vördnad av kvinnor som vet hur man hanterar en vinkelslip. Jag betraktar ibland kvinnor som ordningsamma till sin läggning. Ibland ser jag kvinnor som symbolen för framåtskridande. Ibland ser jag ledsna kvinnor utan ork. Ibland ser jag kvinnor som ler även fast jag ler tillbaka.
Det händer att jag betraktar kvinnor som konsumenter, producenter, diletanter, kverulanter, kontrahenter och små osäkra jäntor. Ibland ser jag kvinnor som mysterium. För det mesta ser jag kvinnor som kamrater.
Jag ser - ibland inom loppet av några minuter - kvinnor som argsinta, långsinta, trångsynta och samtidigt vidsynta, gladlynta och ömsinta. Jag ser och betraktar kvinnor som precis så varierande och mångfacetterade som de rimligtvis måste vara. Åtminstone försöker jag se dem så.
Men visst, det händer självklart att jag ibland ser kvinnor som sexobjekt. Mjuka och inbjudande och fantasieggande små läckra varelser som man skulle kunna tänka sig att göra både ett och annat med. Det är nämligen helt naturligt. Men det skulle aldrig falla mig in att dra alla kvinnor över en kam eller att med svepande generaliseringar aggressivt avfärda hela det motsatta könet som enkelspåriga idioter med illvilliga avsikter.
På sistone har jag dock övervägt att göra ett undantag - för de onyanserade och kategoriska kvinnor som drar alla män över en kam och med svepande generaliseringar aggressivt avfärdar hela det motsatta könet som enkelspåriga idioter med illvilliga avsikter. Debatten om jämlikhet och rättvisa mår inte bra av deras missriktade insatser. Det är bättre att betrakta varandra i färg än bara i svartvitt.