Nu väntar hårdare tider i ändalyktorna

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det känns lite snopet. Här har man trampat fram längs gatorna och tänkt att allt snart ska bli bättre.

Svetten har torkat in i polisongerna när vi vänder oss om och tittar stolt på den deprimerande raksträckan vi lagt bakom oss.

Nej, man är ju inte Nelson Mandela, men visst har man känt sig lite duktig.

Så knackar någon på axeln och säger: pysen, det där var bara nedförsbacken.

Nu får du börja trampa.

Eller som den bedagade gamle finanstidningsredaktören säger så vackert till CNN:

- Vi smälter.

Det är extrasändningar och domedag. Sötebrödsdagarna är över. Nu väntar lågkonjunktur, depression, finanskrasch, arbetslöshet.

Och känns det inte lite... snopet.

Jag menar, man tittar tillbaka på de senaste åren och det man minns är inte direkt högkonjunkturen och champagnen, snarare all jävla ångest och alla orättvisor och alla tankar man haft om hur man skulle kunna göra tillvaron lite bättre.

Men det var alltså detta som var bra.

Nu kommer resten.

Högkonjunkturen sjöng i våra öron. Hörde du något?

Ja, och jag kan läsa siffrorna. Jag har till och med skrivit dem i tidningen.

Men det kändes rimligt att låna två miljoner kronor till en liten jävla lägenhet fastän man knappt visste hur en femhundring kändes mot fingertopparna.

Inga konstigheter alls.

Vi blundade och höll för öronen och förväntade oss ingenting annat än det bästa.

Vi är som en kollektiv samling lämnade pojkvänner som står med händerna i byxfickorna och gråten i halsen och undrar vad fan som hände, varför ingen varnade oss. Och den lämnande flickvännen står i andra sidan av rummet och hon är inte ens arg längre, hennes ögon är så där överseende och ledsamma och allt hon kan säga är att hon ju försökte. Hon skrek så högt hon kunde.

- Men älskling, du lyssnade inte.

Och vi har ingenting att säga så vi går ut i badrummet och hulkar rakt ned i toapapperet.

Fastän vi i själva verket borde se till att njuta av det där extra mjuka dasspapperet, medicinskt utvecklat mot syntetiska barnstjärtar i ett laboratorium i Genève.

För nu väntar lågpriskedjornas dasspapper med en grovlek som motsvarar fyrans sandpapper.

Och när vi under den kommande lågkonjunkturen hyvlar oss i stjärten med budgetpapper borde vi naturligtvis sluta ögonen lite så där lidelsefullt buddhistiskt och tänka:

Ja, det är ju bättre än löv.