Iran den stora förloraren när Syriens diktator faller
Iran ser alltmer ut som en tydlig förlorare i spåren av den arabiska våren.
När Syriens diktator försvinner så ryker också mullornas enda vän i Mellanöstern.
Vilket kan göra Israel, en annan stor förlorare, till en vinnare.
Den syriska oppositionens besked att de tänker bryta banden med Iran, Hizbollah och Hamas kommer inte som någon stor överraskning. Eftersom majoriteten av befolkningen är sunnimuslimer så har de mycket lite till övers för shiamuslimerna i Iran.
De i dag vänskapliga banden mellan Syrien och Iran bygger på att makteliten i Syrien tillhör alawiterna, en religiös minoritet som lutar åt shiaislam. När – jag utgår från att det handlar om när och inte om – Bashar al-Assad störtas så kommer alawiterna att ryka all världens väg. Vilket är ett skäl till att Assad och eliten runt honom aldrig kommer att släppa makten frivilligt.
Värsta fiende
Nya makthavare i Syrien innebär att hela maktbalansen i regionen ändras på ett mycket mer genomgripande sätt än vad som hittills skett.
Iran är Israels värsta fiende i regionen. Iran finansierar två andra av Israels värsta antagonister. Hizbollah i Libanon som genomförde kidnappningen av de två israeliska soldater som utlöste kriget med Israel 2006. Häromdagen landade flera missiler i norra Israel, avfyrade från södra Libanon som är Hizbollahområde.
Hamas som styr på Gazaremsan vägrar erkänna Israels rätt att existera. Hamas får även dom både vapen och pengar från Teheran. Hamas inställning omöjliggör i praktiken ett fredsavtal som omfattar alla de palestinskt styra områdena.
Om Syrien upphör vara Iranvänligt blir det svårare för Teheran att kanalisera sitt stöd till Hizbollah och Hamas. I nuläget går mycket av det stödet via Syrien och Libanon där Syrien också har en stark ställning.
Inspirerad
Iran har redan problem med sin egen befolkningen. Oppositionen mot det religiösa styret är stark men inte så stark att de hittills lyckats störta mullorna. Men givetvis blir även iranska folket inspirerat av upproren i arabvärlden. Regimen är rädd för vad som kan hända framöver.
Lägg till det Irans problem med omvärlden. Iran är i princip i loven på alla.
De flesta arabiska grannar är fientligt inställda till Iran som har tagit på sig rollen som regional stormakt.
Israel hotar ständigt med att bomba Iran som straff för regimens försök att skaffa sig kärnvapen.
USA och övriga västvärlden vill än så länge följa det diplomatiska spåret i försöken att tvinga Iran att överge sina kärnvapenplaner. Bara häromdagen stärkte EU sanktionerna mot Iran genom att utöka listan med iranska toppmän som inte får resa in i unionen.
Försvinner Syrien som kompis blir Iran alltmer isolerat. Ett land som känner sig trängt och står med ryggen mot väggen kan handla irrationellt och bli väldigt farligt.
När den brittiska ambassaden i Teheran tidigare i veckan attackerades av en folkmassa var det med åtminstone delar av regimens goda minne.
Iran är en tidsinställd bomb och risken att den briserar ökar i samma ögonblick som Bashar al-Assad petas ner från tronen.