Barnen som ingen såg...

Föräldrarna blev deras död - alla blundade för pojkarnas lidande

Tre barn, tre tragedier.

Leo, 3, dödades av sin mamma. Hon ringde själv SOS alarm: Jag har dödat mitt barn. Då hade hans pappa och släktingar upprepade gånger slagit larm till socialtjänsten - förgäves.

Freddie, 3, hittades livlös på golvet i sina adoptivföräldrars sovrum. Dödsorsaken var lunginflammation, rättsläkarutlåtandet pekar på vanvård. Hans föräldrar sökte psykologhjälp, men i socialtjänstens rapporter stod att allt fungerade bra.

Bobby, 10, levde i misär, men på skolan visste man ingenting om hans hemförhållanden.

Varför ingrep ingen när föräldrarna blev en fara för sina barn?

Aftonbladet har kartlagt varningssignalerna som myndigheterna inte lyssnade på.

Leos mamma kunde inte sluta gråta i telefonen.

- Hon sa att myndigheterna motarbetade henne, hon orkade inte längre, säger hennes väninna.

Tidigt nästa morgon dödade den 31-åriga mamman sin son, Leo, 3.

Snöhögarna ligger fortfarande kvar framför hyreshuset där Leo och hans mamma bodde.

Där såg en granne honom för sista gången.

Det var den 6 februari. Leo kastade sig ut i sin overall och rutschade ner på magen. Sen försvann han in med sin mamma till den inrökta lägenheten.

Grannar och anhöriga beskriver deras liv som tillbakadraget och isolerat. De syntes bara utomhus när de gick till affären på andra sidan gatan. Leos dagisplats stod tom.

Mammans bror blev allt mer orolig.

- Det var så tomt hemma hos dem, väldigt fattigt. Hon bad socialtjänsten om bidrag till ett köksbord, men det hände inget, säger han.

När nöden krävde knackade mamman på grannens dörr, bad att få låna lite margarin eller ett strykjärn. Vid ett tillfälle berättade hon att det drog så kallt på golven. Hon hade inte råd med mattor och socialen vägrade hjälpa henne.

Grannen förstod att hon och pojken hade det svårt. De verkade så isolerade. Men att gå så långt som att anmäla fanns inte i hennes föreställningsvärld.

- Det kunde jag ju inte göra, säger hon.

I en annan del av landet pågick samtidigt en annan tragedi som ingen anade vidden av.

Inga grannar i närheten av den stuga på landsbygden dit 10-årige Bobby och hans mamma flyttade i höstas reagerade heller på varningssignalerna. Trots att elen var avstängd och att den enda värmekällan i minusgraderna var en vedeldad kamin. Toaletten var ett utedass på gården, stugan var torftigt inredd och det förekom mycket alkohol.

Skolan var helt ovetandes om Bobbys liv innanför hemmets väggar. De hade aldrig varit där.

-Vi hade ingen anledning att göra något hembesök. Det fanns inga sådana signaler, säger Nils Carlsson, chef för barn- och utbildningsförvaltningen i Nässjö kommun.

Varje morgon stod Bobby hel och ren och väntade punktligt på skolbussen. Chaufförens stilla undran om hur pojken egentligen hade det hemma fördes aldrig vidare till diskussion av personalen på skolan. Ingen sade något, ingen reagerade över att en utvecklingsstörd pojke tvingades växa upp i en dragig stuga utan toalett med en mamma som blev allt mer isolerad och en styvpappa som i perioder drack för mycket och var dömd för mycket grova sexbrott.

Freddie, 3, kom till Sverige tillsammans med sina adoptivföräldrar den 22 juli förra året.

Några månader senare upplevde grannar, vänner och släktingar hur föräldrarna förändrades.

Ingen sade något. Men många hade sett. Hur Freddie hamnade på efterkälken under föräldrarnas sena kvällspromenader. Hur långsamt han gick och hur han tittade ner i marken och att de inte stannade för att vänta på honom. De hade lagt märke till hur han tvingades upp i pulkabacken och hur föräldrarna ibland tog honom bryskt i armen.

Många hade också hört de hårda orden. Att pengarna de betalt för adoptionen var kastade i sjön, att pojken vardum i huvudet, att han var slö och bortskämd. I polisförhör berättar en kvinna om hur hon funderat över hur pojken egentligen hade det och att tanken på att kontakta socialtjänsten dök upp. Men hon avfärdade den, precis som alla andra i familjens närhet som sett och hört.

–?Jag är nog överkänslig, sa hon.

Fick slicka upp sitt eget kiss

Inte ens när mamman berättade för anhöriga om hur Freddie i ren trots kissat på golvet och hur hon, i ren desperation, tvingat ner hans ansikte mot pölen på golvet och fått honom att slicka upp sin egen urin, var det någon som tänkte på att slå larm.

Många hade noterat små skärvor av barnens verklighet, men ingen kände att det var tillräckligt allvarligt för att agera.

Efter knappt två månader upplevde Freddies adoptivföräldrar att de behövde hjälp. Via socialtjänsten fick de kontakt med en barnpsykolog. Efter att ha träffat dem gav hon dem rådet:

– Ge honom mera kärlek.

Men psykologen uppfattade inte att deras problem var mer akuta eller avvikande än normalt.

De träffade också vid flera tillfällen de socialsekreterare som utrett adoptionsansökan och gjort lämplighetsprövningen. Föräldrarna berättade om sina problem med Freddie och att han inte utvecklades som de hade hoppats. De tog kontakt med ytterligare en psykolog på Adoptionscentrum i Stockholm.

Men i socialtjänsten rapporter står det:

”Freddie har funnit sig väl till rätta i Sverige och med sin familj. Det finns ingen anledning att tro att Freddie inte skulle ha det bra hos sina föräldrar.”

På barnavårdscentralen kallade man Freddie till en undersökning, men föräldrarna dök aldrig upp.

–?Vi skickar ut kallelser, men vi kan inte tvinga någon att komma hit. Det är en frivillig verksamhet, säger Susanne Wieland, verksamhetschef på vårdcentralen.

I början av december skrev adoptivföräldrarna ett ärligt uppföljningsbrev till myndigheterna i Tjeckien.

”Freddie vill inte göra något med oss eller på egen hand om vi inte tvingar honom. Han sitter bara på golvet och stirrar ut i intet. Han vill inte heller leka med andra barn. Hela situationen är väldigt jobbig för oss.”

”Allt under kontroll”

De tjeckiska myndigheterna krävde att adoptionen skulle dras tillbaka, men den hade redan vunnit laga kraft i Sverige. Den svenska adoptionsbyrån vände sig då till socialtjänsten och bad dem göra ytterligare ett hembesök.

Den 14 december satt de hemma i familjens kök. Freddie pusslade medan föräldrarna berättade att han verkade deprimerad, att han gick in i sig själv och var dålig på att ta egna initiativ.

Men ingen av socialsekreterarna tyckte att det fanns anledning att följa upp detta ytterligare. Mötet resulterade i ännu en rapport där allt beskrevs vara under kontroll.

Då hade Freddie drygt tre veckor kvar att leva.

Vid samma tidpunkt kämpade Leos pappa i Motala för att få träffa sin son.

Han och mamman hade separerat under hösten och hon vägrade låta dem träffas.

I en vårdnadsutredning från våren 2005 påstod hon att han misshandlat både henne och Leo. Själv nekade han till anklagelserna.

Till socialtjänsten påtalade han flera gånger att de borde ta kontakt med mamman och träffa pojken. Men inte heller i Motala tyckte man att läget var tillräckligt allvarligt.

– Jag försökte få dem att fatta att jag var orolig för min son, men de lyssnade inte, säger pappan.

När Leos mamma uteblev från de inplanerade umgängessamtalen hände inget mer.

I december bröt hon även kontakten med sin bror.

Det gjorde att han bestämde sig för att tillsammans med de övriga syskonen skriva ett brev till socialtjänsten och vädja om hjälp.

– Vi ville att de skulle se hur det egentligen stod till med pojken eftersom hon alltid var inomhus, säger han.

Fortfarande har ingen från socialtjänsten hört av sig. Vad de vet har ingen heller besökt deras syster under vintern.

Grannen tätade dörren med tejp

Grannen säger att hon till slut inte ville låna ut fler saker till Leos mamma.

Hon var rädd att inte få tillbaka dem eftersom mamman pratat om att flytta från stan.

Men hon kunde inte ignorera henne. Cigarettröken trängde ut i trapphuset och in i hennes lägenhet.

Till slut tätade hon ytterdörren från insidan med isoleringstejp.

På kvällen den 6 februari ringde en väninna till Leos mamma.

– Hon var helt ifrån sig, bara grät de första tio minuterna, säger väninnan.

Mamman berättade att socialtjänsten inte tänkte betala nästa månadshyra. Hon hade även fått papper om att Leos pappa begärde ensam vårdnad om sonen.

– Vi pratade i en halvtimme. När vi lade på hade hon lugnat ner sig.

Nästa dag fick väninnan veta att Leo var död.

Flera socialtjänstarbetare som Aftonbladet pratat med säger att det krävs väldigt mycket, som tydliga hot om våld mot barnet, för att de på laglig väg kan använda tvångsinsatser.

I Motala känner inte socialnämndens ordförande till Leos specifika fall.

– Men som det beskrivs är jag rädd att signalerna inte var tillräckligt ovanliga, säger Anders Andersson (v).

– Jag misstänker att de handläggare som var inne i ärendet inte kunde föreställa sig att det kunde gå så illa. I efterhand kan man tycka att man borde reagerat mer.

Enligt flera experter som Aftonbladet talat med löper barn i vårdnadstvister stor risk att utsättas för våld. Att en pappa anmäler sin före detta maka eller sambo är inte ovanligt, menar de. Barnen blir lätt till ett vapen.

–?Att en förälder i en vårdnadstvist anmäler är en sån sak som socialsekreterare kanske inte reagerar över så mycket, säger Anders Andersson.

Kvarlevorna från 10-årige Bobbys kropp hittades i en låda, nedsänkt med kättingar i en sjö. Hans mamma och styvpappa anmälde honom försvunnen i slutet av januari. Tre veckor senare häktades de misstänkta för mord. Under häktningsförhandlingarna bröt Bobbys mamma ihop och berättade om styvpappans terrorvälde i stugan och pekade ut var Bobbys kropp dumpats. I förhör har hon redogjort för Bobbys sista dygn i livet. Enligt uppgifter till Aftonbladet straffade styvpappan Bobby genom att slänga ut honom i snön. När han var riktigt nedkyld bands han fast vid kaminen. Det blev hans död.

Mamman o ch styvpappan genomgår just nu en rättspsykiatrisk undersökning. Båda nekar till anklagelserna.

Freddie dog av lunginflammation orsakad av blodförgiftning. På sjukhuset reagerade man över de infekterade såren han hade över hela kroppen. Polisen kopplades in och efter förhör häktades båda adoptivföräldrarna misstänkta för grovt vållande till annans död, grov misshandel och ofredande.

De larmade själv SOS på morgonen den 8 januari. Då låg Freddie livlös på golvet i deras sovrum. Den rättsmedicinska undersökningen pekar på vanvård. Båda föräldrarna nekar till anklagelserna. Rättegången inleddes på fredagen den 3 mars.

Hur Leos mamma dödade honom vet ännu bara hon själv och polisen.

–?Hon var en jättefin mamma men något har hänt. Socialtjänsten borde ha knackat på hennes dörr och gått in, då kanske min son levt i dag, säger hans pappa.

Fotnot: Leo är ett fingerat namn.

Freddie, 3, dog på sjukhuset

Bobbys kropp sänktes i sjön

Leo, 3, dödades av sin egen mamma

Anna Bengtsson, Malin Nord