Vittnesmål från Kina: Vaknade kedjad – utan organ

Han utsattes för tortyr, tvångsarbete, medicinska tester och operationer i kinesisk fångenskap – och överlevde.

Nu sägs Cheng Pei Mings kropp vara det första konkreta beviset på det som regimen i Peking anklagats för i åratal: statligt sanktionerad tvångsskörd av organ från levande interner.

I åratal hotades, förföljdes och frihetsberövades Cheng Pei Ming för sitt utövande av meditationsmetoden falungong. Efter att ha lyckats fly till Thailand och senare USA berättar han nu sin historia för bland annat The Diplomat.

Med start 1999 – då regimen i Peking förbjöd falungong och började förfölja utövarna – utsattes Cheng enligt egen utsago för tortyr och tvångsarbete i fångenskap. I november 2004 vaknade han på sjukhus efter en påtvingad operation, i bojor och med en fruktansvärd smärta i sidan.

– Jag var kopplad till en blodig slang och fastkedjad i sängen, säger han i intervjun med The Diplomat.

Först 16 år senare, efter flykten till USA, säger han sig med hjälp av röntgen ha fått veta vad som skett under operationen: delar av hans lever och lungor hade avlägsnats.

Läcker inte ut

58-årige Cheng beskrivs nu som den enda i omvärlden kända överlevaren av den organstöld som regimen i Peking anklagats för – och förnekat – i årtionden. Kampanjgrupper hävdar att tiotusentals människor dödas genom organskörd i Kina varje år. Men det är är oerhört svårt att veta något alls med säkerhet – och få bekräftat vad som hänt i enskilda fall.

Att det pågår eller har pågått organhandel i Kina är det nog däremot ingen som tvivlar på, enligt Fredrik Fällman, forskare och docent vid Göteborgs universitet. Men i det slutna Kina är insynen minimal.

– Skalan och hur det har ändrats över tid, vad myndigheterna gör och vilka som drabbas, är extremt svårt att få hårda fakta om. Det här är saker som inte läcker ut, säger han.

Redan 1995 rapporterade Amnesty att Kina sannolikt skördade organ utan samtycke från avrättade fångar. Sedan dess har flera rapporter kommit till samma slutsats – och dessutom slagit fast att transplantationer skett innan donatorerna konstaterats hjärndöda, vilket går emot internationell läkaretik. En större analys i American Journal of Transplantation 2022 konstaterade att åtminstone ett 70-tal fångar mellan 1980 och 2015 bedöms ha avrättats genom att få sina hjärtan avlägsnade.

Njurar och hornhinnor

Samtidigt gör kinesiska sjukhus reklam för organtransplantationer på engelska, ryska och arabiska, enligt studiens fynd.

– Kinesiska sjukhus marknadsför väntetider på bara några veckor för organtransplantationer – att jämföra med månader och år i väst, sade en av forskarna bakom studien, israeliske Jacob Lavee, till Haaretz 2022.

Skärmdumpar i Haaretz visar hur sjukhus i Nanjing och Tianjin erbjuder transplantationer av olika organ till internationella patienter – något som i sig inte måste betyda att organen kommer från människor som tvingats att lämna ifrån sig dem. Men personer som följer frågan undrar var organen kommer ifrån.

– Kirurger kan skörda så många som fyra friska organ från en enda person, sade Ethan Gutmann, forskare som skrivit böcker om Kinas handel med organ, enligt Radio Free Asia i USA:s kongress i mars.

2021 uttryckte en grupp FN-experter oro över trovärdiga rapporter om organstöld från fångar tillhörande religiösa och etniska minoriteter i Kina, däribland uigurer. Oftast handlar det om organ som hjärta, njure, lever och hornhinna, skrev FN-experterna.

Omöjligt att veta

Men konkreta bevis saknas alltså. Merparten av offren antas dö under ingreppen och sedan hastigt kremeras.

Kina har genom åren besvarat anklagelserna med att stärka lagar och regelverk kring organdonationer, som enligt Pekings officiella utsago ska vara ”frivilliga och gratis”. Huruvida reglarna faktiskt efterföljs är höljt i dunkel.

– Kina är inte transparenta. Det är hög nivå på sjukvård i större städer och på stora sjukhus – enligt staten följer de lagstiftningar och läkaretik, men under 00-talet erkände staten också att man använt dödsdömdas organ för transplantationer, säger Fredrik Fällman vid GU.

– Skalan på det hela är omöjlig att veta. Det finns ingen som kan rapportera oberoende om den här frågan.

Fortfarande ont

Cheng Pei Ming säger att han fortfarande vaknar om nätterna med bilderna från fångenskapen på näthinnan: fångvaktarnas ansikten, det sterila sjukhusrummet, den totala maktlösheten. Tvärs över överkroppens vänstra halva löper ett långt ärr som fortfarande smärtar.

– Jag har förlorat flera år av mitt liv och rädslan för att jagas ikapp av KKP (Kinas kommunistiska parti) försvinner aldrig, säger han till The Diplomat.

Kinas ambassad i USA har tillbakavisat Chengs uppgifter och kallat dem ”sensationella lögner”, enligt den vetenskapliga tidskriften BMJ.