Två katastrofer Biden inte kommer undan
Den här veckan skulle bli en triumf för Joe Biden.
I stället kan den bli slutet på hans politiska liv.
I natt klarade han veckans första hinder utan att riva – men hans problem är inte över.
Två katastrofer har ruckat alla hans planer för Natos pågående toppmöte – och skapat två problem han inte kommer undan.
Fram till för två veckor sedan såg allt ut att gå Bidens väg.
Ett stjärnspäckat Nato-toppmöte på hemmaplan i juli skulle bli en perfekt språngbräda in i den riktiga valrörelsen.
Intrycket var då att USA lyckats lägga locket på alla mötets potentiellt jobbiga frågor:
- De länder i Östeuropa som ville gå längre än USA mot fullt Nato-medlemskap för Ukraina hade fallit in i ledet.
- Frågan om ett högre mål för försvarsutgifter, som nog borde diskuterats redan nu, kom inte in på agendan, trots öppna påtryckningar från Polen.
Biden ville inte ha oenighet och problem.
Mötet skulle bara handla om allt som går bra:
- Att fler allierade än någonsin nu lever upp målet om 2 procent av BNP i försvarsutgifter.
- Att ett långsiktigare stöd till Ukraina kommer på plats.
- Att partnerskapet mellan Natos och USA:s allierade i Asien blir allt tajtare – en signal mot Kina som är viktig för amerikanska väljare.
Nu har alla planer välts över ända av två katastrofer – som skapat två jobbiga frågor Biden inte kommer undan:
1) Debatten – och frågan om hans hälsa
Efter katastrofdebatten mot Donald Trump har en fråga upptagit hela USA:
Har Joe Biden vad som krävs för fyra år till som president?
I stället för en chans att utstråla styrka och ledarskap, beskrivs Nato-veckan nu som en ödesvecka för hela Bidens politiska liv.
Omvärlden tittar nu nervöst efter varje tecken på att Joe Biden ska snava, och även om han i natt klarade första hindret utan att riva kvarstår problemet.
2) Attacken – och frågan om Ukraina-stödet verkligen räcker
Ukraina har beskrivits som toppmötets viktigaste fråga.
Trots det har diskussionen inför mötet varit lågmäld.
Det har mest handlat om vilka ord som kan användas för att beskriva att Ukraina närmar sig Nato – samtidigt som fullt medlemskap fortfarande är otänkbart.
Just nu lutar det åt att Ukrainas framtid i Nato kommer att beskrivas som ”oåterkallelig”.
Vilket förstås inte gör ett dyft för att hjälpa Ukraina i dag.
USA har velat ha fokus de positiva steg som ändå väntas tas vid mötet.
Till exempel att Nato-länderna bidrar med 40 miljarder dollar i militärt stöd till Ukraina nästa år, och sannolikt i princip kommer att vara överens om att det är på den nivån det bör ligga i fortsättningen.
I sitt inledningstal i natt lovade Biden dessutom att skicka nya luftvärnssystem.
Men efter attacken på barnsjukhuset i Kiev är frågan om det som Nato tänkt sig presentera verkligen kommer att räcka.
Jag hörde i går en hög Nato-tjänsteman beskriva hur kriget visserligen går dåligt för Ryssland. För att lyckas med en ny offensiv skulle Putin både behöva beordra en ny mobilisering, och få tag på nya förråd av ammunition bortom vad Nordkorea och Iran kan bidra med idag.
Samtidigt bedömde den höga Nato-tjänstemannen att Ryssland rekryterar 30 000 nya soldater i månaden och inte får underskattas.
– Vi måste vara beredda att stötta Ukraina bortom 2025. Det här är inte en konflikt som är trolig att ta slut i någon nära framtid, sa han.
Man kan ställa frågan på sin spets.
Om det stöd från väst som ligger på bordet nu inte räcker för att tvinga Ryssland på reträtt förrän om många år – hur många fler sjukhusbombningar betyder det att Ukraina ska behöva utstå fram tills dess att bättre möjligheter att avsluta kriget uppstår?
Det går inte att utesluta att det blir den brutala attacken som får USA:s hett eftertraktade sämja inom alliansen att gå upp i rök.