Skräckberättelserna från området där svenskarna försvann
Uppdaterad 2013-12-01 | Publicerad 2013-11-30
ARSAL/SYRISKA GRÄNSEN. Halima föddes för åtta dagar sedan inne i Syrien.
Men bomberna föll och familjen tvingades lämna allt.
Aftonbladet har mött människorna som flytt ifrån området där Niclas Hammarström och Magnus Falkehed försvann.
Tälten klättrar upp längs berget utanför staden Arsal. Det är ett av många nya flyktingläger som vuxit upp intill gränsen.
Totalt lever mer än en miljon syriska flyktingar i Libanon. Och bara de senaste tre veckorna har 30 000 fler tagit sig hit till Arsal, vilket har lett till att stadens befolkning nästan fördubblats.
Nästan alla kommer från Yabrud och de andra städerna i Qalamounbergen. Det var dit de båda svenska journalisterna Niclas Hammarström och Magnus Falkehed tog sig – och det var där de fördes bort av beväpnade män.
Bomberna föll
Vinden river i tältduken, men Halima Abbas sover djupt, inlindad i filtar. Hon föddes den 22 november på fältsjukhuset i den syriska staden Yabrud. Vi har tidigare fått veta att Niclas Hammarström och Magnus Falkehed besökte samma sjukhus just den dagen, kvällen innan de försvann.
Men pappan Abed Abbas, 45, kan inte minnas att han såg några främlingar. Bomberna föll över Yabrud och han hade annat att tänka på.
– Våra äldre barn grät. Det var hemskt. Vi kunde inte stanna, säger han.
Ett år tidigare hade familjen tvingats lämna sitt hus utanför staden Homs för att komma undan striderna. De tog sig söderut till staden Qusayr, där det var säkrare.
Men kriget spred sig också dit och de bröt upp än en gång.
”Såg kroppar längs vägen”
När striderna till sist nådde Yabrud insåg han och hustrun Afrah att de var omringade. Att stanna i Syrien var inte längre möjligt.
Fyra dagar efter Halima föddes gav de sig i väg. De vandrade hela dagen med sina tio barn, tills en lastbil stannade och lät dem åka med uppe på flaket.
– Bomberna föll och många andra flyktingar dödades. Vi såg kroppar längs vägen, säger Abed Abbas.
Familjen kom hit för tre dagar sedan.
Orwa al-Eter, 31, hade väntat på att hans bror skulle komma över gränsen med sin fru och sina barn i flera veckor. Men dagen innan hade han fått veta att brodern skjutits ihjäl av en stridsvagn och att resten av familjen var fast. Plötsligt fanns det plats över.
Nu ligger madrasserna över varandra. Sammanlagt bor det 25 barn och vuxna i tältet. Afrah har ont i kroppen efter förlossningen, men får hjälp av andra kvinnor.
”Gömde mig bakom mormor”
Det luktar rök från den enkla vedspisen i mitten. Sanaa Amer, 29, dukar fram mat: ris, hummus, yoghurt och bröd. Hon kom hit med sin man och barn från Yabrud för fem dagar sedan.
– Vi gick och gick för att komma undan striderna. Här är det bättre, även om det är kallt om nätterna, säger hon.
Halimas storebror Hassan, 8, säger att han känner sig tryggare här i tältet.
– Det är bra att de inte bombar. När planen kom sprang jag hem och gömde mig bakom mormor.
Systern Bushra 7, håller för högra örat. Hon träffades av granatsplitter för en månad sedan. Det har slutat blöda, men hon har svårt att höra.
Någon vård finns varken i Syrien eller här.
– Det gör fortfarande ont, säger hon.
”Är på vår sida”
Fler flyktingar kommer till tältet. De talar om anhöriga som skjutits ihjäl eller försvunnit i kriget. Om familjer som splittrats och barn som vaknar på nätterna och skriker.
Den verklighet Niclas Hammarström och Magnus Falkehed gav sig i väg för att skildra.
Orwa al-Eter skyller våldet på regeringen. Han säger att de enda som kan skydda dem är den islamistiska rebellgruppen al-Nusrafronten.
– De är på vår sida. De ser vårt lidande och hjälper oss.
En pojke går runt mellan tälten. Han höjer ett hemmagjort leksaksgevär och siktar mot de andra barnen.
– Pang!
– Pang!
”Guds vilja att hon lever”
Abed Abbas säger att han hoppas att kunna resa vidare, vart som helst, bara det finns jobb. Som många andra har han hört talas om Sverige. Men hur ska han kunna betala resan för familjen? Hur ska de någonsin kunna ta sig dit?
Solen sjunker ner bakom bergen och med kvällen kommer kylan. Det syriska stridsflyget har tidigare släppt bomber över Arsal och det har talats om att kriget också kommer att sprida sig till Libanon, Men ännu känner sig flyktingarna vi möter säkra.
Abed Abbas lyfter upp Halima, som just har vaknat. Han säger att han försöker tänka på att flickan föddes mitt i kriget och att hon klarade den svåra flykten hit.
Hur stark hon måste vara.
– Det är guds vilja att hon lever, säger han.