Kinapolitik kan bli hårdare med ny regering

Kommer Sveriges nya regering agera tuffare mot Kina?

Under dagen ska relationerna till Kina diskuteras i EU. Ulf Kristerssons tidigare retorik skvallrar om ett möjligt skifte i den svenska Kinapolitiken.

– Det mesta talar för att vi kommer att se någon form av kursändring, säger forskaren Björn Jerdén.

I sin regeringsförklaring lyfte Sveriges nya statsminister Kina flera gånger, bland annat hotet om militärt våld mot Taiwan. Han lovade dessutom att fortsätta kämpa för att den kinesisk-svenske förläggaren Gui Minhai, som sedan 2015 sitter fängslad i Kina, ska släppas fri.

Ser man på tidigare uttalanden – dels från Kristersson själv, dels också från andra höga moderata företrädare – så har man hittills lagt större vikt vid Kina än den tidigare regeringen, enligt Björn Jerdén, chef för Nationellt kunskapscentrum om Kina (NKK) vid Utrikespolitiska institutet.

– Samtidigt är det en annan situation att vara i opposition än att själva sitta på utrikesdepartementet, säger han.

Även Liberalerna och Kristdemokraterna har under föregående mandatperiod aktivt drivit Kinafrågor, liksom Sverigedemokraterna. Det som förenat förslagen från de fyra partierna har varit en efterfrågan på en hårdare Kinapolitik, säger Jerdén, som i fjol själv drabbades av kinesiska sanktioner.

Ingen omvälvande förändring

Exempelvis krävde Moderaterna i opposition att Sverige – som enda EU-land – skulle införa sanktioner mot Kina som ett svar på den hårda säkerhetslag för Hongkong som trädde i kraft 2020.

– Moderaterna motiverade det med att Sverige inte ska vara rädda för att driva principiellt viktiga frågor, säger Björn Jerdén.

Någon form av kursändring gällande Sveriges Kinapolitik är därmed sannolik, säger han. Exakt hur stor den blir är för tidigt att säga, men Jerdén tror inte på någon omvälvande förändring.

– Att helt frikoppla relationerna är varken önskvärt eller realistiskt och jag tror inte att det ligger i korten. Men det kan finnas försök att hitta en ny balanspunkt.

Balansgången handlar om att minska beroendet av Kina och utsattheten för kinesiska säkerhetshot – samtidigt som man rimligen vill fortsätta främja handel och forskningsutbyte med Kina, säger Björn Jerdén.

Vill inte måla fan på väggen

En annan fråga som kan bli föremål för en förändrad politik är Taiwan. Före regeringsskiftet tillkännagav den dåvarande oppositionen att Sverige ska signalera sitt stöd för demokratin Taiwan genom att öppna ett så kallat ”House of Sweden” i Taipei, ett förslag som samtliga partier utom Socialdemokraterna ställde sig bakom.

Hur genomdrivandet av ett sådant förslag skulle påverka Sveriges relation till Kina – som betraktar den självstyrande ön som kinesisk – är svårt att sia om, säger Jerdén.

– Man kan konstatera att Taiwan är en fråga som skapat spänning mellan flera EU-länder och Kina, men jag vill inte måla fan på väggen och säga att det skulle leda till samma sak för svensk del. Men det är en fråga där man bör betänka hur Kina kan tänkas agera.

Regeringsförklaringen utgjorde inte första gången som Ulf Kristersson lyfte Gui Minhais situation. I en intervju med Svenska Dagbladet 2020 sade moderatledaren att ”Sverige måste vara kompromisslöst” gentemot Kina.

– Kina måste veta att om de inte släpper Gui Minhai fri så kommer det att påverka alla våra relationer i all framtid, sade han till tidningen.

”Fulla av arrogans”

Kinas dåvarande ambassadör i Sverige reagerade kraftigt på Kristerssons uttalanden.

”Hans kommentarer ignorerar Kinas juridiska suveränitet, intervenerar kraftigt i Kinas inhemska affärer och är fulla av arrogans och fördomsfullhet”, löd ambassadens svar.

Björn Jerdén tror inte att de svensk-kinesiska relationerna kommer att påverkas specifikt av dispyten mellan Kristersson och dåvarande ambassadör Gui Congyou.

– Ambassaden har gjort skarpa uttalanden mot många svenska politiker, så de flesta är nog rätt luttrade. Sedan har vi en ny ambassadör och tonen från ambassaden har blivit mer försonlig, även om politiken ligger fast.

På fredagen, under höstens första ordinarie EU-toppmöte i Bryssel, väntas unionens stats- och regeringschefer diskutera relationen till Kina med syfte att uppdatera EU:s Kinastrategi. Enligt ett utkast som The Financial Times har tagit del av föreslår EU:s utrikestjänst att Kina hädanefter ska ses som en ”konkurrent”, med få potentiella samarbetsområden.