Nya skräcksiffror från WWF: Tre fjärdedelar av ryggradsdjuren borta
Uppdaterad 11.09 | Publicerad 09.25
73 procent.
Så mycket har grupper av vilda ryggradsdjur som studerats minskat på bara drygt 50 år, enligt nya Living Planet Report 2024.
– Hotet mot den biologiska mångfalden leder till sämre möjlighet för naturen att klara av klimatkrisen. Det är en dubbel kris, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden, WWF.
Rapporten från Världsnaturfonden WWF har tagits fram i samarbete med brittiska forskningsinstitutionen ZSL, Zoological Soceity of London.
Det finns flera mardrömssiffror i rapporten. På 20 år har afrikansk skogselefant minskat med 78–81 procent, på 28 år har antalet häckande karettsköldpaddehonor minskat med 57 procent, Amazonas floddelfin har minskat med 65 procent på lika många år och hakremspingvinen med 61 procent på 39 år.
– De afrikanska skogselefanterna finns i regnskogsområdena i Centralafrika. De vandrar runt i skogen, äter frukt och bökar runt och är naturliga fröspridare och bidrar till trädartsammansättningen. Jag blir rädd för vad det här kommer att leda till. Det är frågan om ekosystemen klarar förändringen, säger Olle Forshed.
Men det finns ett par framgångar också. Antalet bergsgorillor i Kongo, Uganda och Rwanda har ökat med tre procent på sex år och antalet vilda visenter har gått från noll (0) till 6 800 på 70 år.
– Visenterna var utrotade i det vilda, de fanns bara kvar på djurparker och man har lyckats återintroducera dem i Centraleuropa. Så när man väl tar tag i frågorna så blir det bättre.
2022 beslutades på FN:s konferens om biologisk mångfald, COP15, i Montreal om ett globalt ramverk för biologisk mångfald, också kallat Kunming-Montreal-ramverket, som innebär att länderna ska stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030. I ramverket ingår 23 åtgärdsmål för att kurvan ska vända.
– Det gäller nu att länderna ökar takten och sätter gasen i botten för att genomföra de här målen. Det är nödvändigt att stoppa förlusterna av biologisk mångfald, för att vi ska skapa våra livsförutsättningar för vår framtid, för vår överlevnad, säger Åsa Ranung, policyexpert biologisk mångfald på WWF.
Länderna fick två år på sig att ta fram nationella strategier och handlingsplaner för hur de ska genomföras och de ska vara inlämnade innan COP 16 inleds den 21 oktober.
Hur går det för Sverige?
– Sverige har inte levererat någon nationell strategi och handlingsplan. Det står i budgetpropositionen för 2025 att det ska göras under 2025, ett år för sent. Det är inte bra. Det är under all kritik.
– Sedan behövs också finansiering för att möjliggöra genomförandet. Sedan den här regeringen kom till makten har man minskat miljöbudgeten med en tredjedel i ett läge där vi behöver göra det motsatta, säger Åsa Ranung.
Enligt rapporten används 40 procent av jordens tillgängliga och möjliga landområden till livsmedelsproduktion. Det mesta av detta går till bete och foder till djur.
– Vi behöver se förändringar över hela systemet, vi behöver ha en naturvänligare produktion av livsmedel. Det är hållbara och hälsosamma matvanor och minskat matsvinn som kommer att minska trycket på den biologiska mångfalden. Med hållbara och hälsosamma matvanor ingår begreppet mindre men bättre kött. Globalt ökar animalie- och foderproduktionen jättemycket, säger Anna Richert, senior matexpert på WWF.
– Rapporten i sin helhet lyfter fram att maten vi äter är huvudorsaken till förlusten av den biologiska mångfalden. Det spelar roll vad vi äter, det finns en direktlinje mellan tallriken och det som händer i Amazonas. Ett exempel är produkter som kyckling och lax, som får
soja i fodret. Bara för att vi äter de här produkterna så försvinner de vilda djurens hem. Det är bråttom nu. Tänk om, tänk rätt.
Rapporten lyfter fram fyra områden där vi kan vara nära en brytpunkt, tipping point: korallrevsdöden, Amazonas, havsströmmarnas inbromsning och smältande isar.
Är något av områdena mer akut?
– Nej, de är akuta på olika sätt. Döda korallrev leder till artkollaps och det påverkar kustsamhällenas fiske och deras känslighet mot stormar. Om glaciärerna på Grönland smälter får vi havsnivåhöjningar. Om Amazonas kollapsar påverkar det både arter och klimat, säger Gustaf Lind.
Det senaste decenniet har 19 procent, nästan en femtedel, av regnskogen i brasilianska Amazonas försvunnit och i genomsnitt försvinner runt 0,5–1 procent regnskog försvinner varje år globalt sett.
– Avskogningstakten har varit högre i den brasilianska delen än totalt i Amazonas. President Lula da Silva har tagit krafttag och infört en hel del olika reglerande åtgärder. Men Amazonas är fortfarande världens största skogsområde av tropikskog, säger regnskogsexperten Olle Forshed på WWF.
Utglesningen av regnskog är också en fara, menar han.
– Trädmassan blir så pass liten så att den inte kan fungera som det vattencirkulationssystem som det en gång varit. Det befarar man ska hända nu när man når en för hög havsskogning av den här skogen. I vissa delar fungerar inte skogarna som kolsänkor som de stora regnskogarna ofta gör, då kommer skogen i stället att avge kol.
Återplantering fungerar inte till hundra procent.
– Det går att återskapa regnskog, men det tar många hundra år om målet är att återskapa en biologisk mångfald och det myller av arter som ofta finns i orörd skog. Och det är också ofattbart kostsamt, säger Olle Forshed.
Hur nära en brytpunkt är man i Amazonas?
– Vi måste få stopp på avskogningen nu, det är bråttom. Man tänker sig att brytpunkten nås när regnskogen är avskogad till 20–25 procent, i dag ligger vi på 17 procent. Globalt sett har 50 procent av alla regnskogsområden försvunnit på hundra år.
Rapporten lyfter fram fyra förändringsområden där åtgärder behöver sättas in: naturvård, mat, energi och finans.
– De finansiella flödena är motorn som kommer få det att ske. Det är jätteviktigt, liksom att minska klimatpåverkan och få till stånd fossilfria energisystem. Och naturvården kan vi inte klara oss utan, den behöver både öka och bli effektivare och vara en viktig del av lösningen. Det måste vara alle man på däck nu för den biologiska mångfalden. Vi måste sätta mer ljus på den, säger Anna Richert.
– Det handlar både om statlig och privat finansiering. Det finns många investeringar som leder till att man förstör natur och klimat och mycket statliga subventioner som går till fossilt – inte till förnybart. Det gäller att ställa om de ekonomiska systemen, det är väldigt viktigt, säger Gustaf Lind.
Trots krisrapporten känner han hopp.
– Vi har tydliga mål fram till 2030. Vi har en global infrastruktur för naturkrisen och för klimatkrisen med internationella avtal. Enligt det globala åtagandet ska man skydda 30 procent av jorden och restaurera 30 procent av skadad natur. Men sedan gäller det att genomföra det hela också. Och det är ju där det faller, regeringen har skickat in gammal information som inte möter de krav som FN ställer, säger Gustaf Lind.
– Klimatkrisen blir så uppenbar i vardagen, man kan ju se att temperaturförändringar och väderhändelser är intensiva. Men den biologiska mångfaldskrisen kommer smygande, säger Anna Richert.
Fotnot: Den 21 oktober inleds FN:s konferens om biologisk mångfald, COP16, i Cali i Colombia.
