Esma, 24: Jag måste varna världen
Publicerad 2014-03-03
Esma Yunusova vågar inte prata med oss.
Men hon gör det ändå.
– Jag måste varna världen för vad som kan hända med mitt folk om Ryssland tar över kontrollen av Krim, säger hon.
Fram tills för bara några månader sedan var hon vem som helst. En 24-årig bibliotekarie med ett stort socialt umgänge. Hon reflekterade inte över vilken etnicitet vännerna hade och ingen brydde sig om hennes ursprung.
Nu är Esma Yunusova först och främst Krimtatar.
– Det är så ryssarna ser på oss nu, som om vi plötsligt är någonting främmande, säger hon.
Tatarerna är den äldsta befolkningsgruppen på Krimhalvön. Men i dag utgör de bara omkring 15 procent av invånarna.
De lever i skuggan av sin grymma historia.
Fördrevs av Stalin
Stalin lät deportera alla Krimtatarer 1944 eftersom han ansåg att de ställde sig på Tysklands sida under andra världskriget. Nära 200 000 människor fördrevs från sina hem. Tusentals mördades.
Först 1991 tilläts tatarerna att resa tillbaka.
– Nu är vi rädda att historien ska upprepa sig. Jag vill inte överdriva, men jag är genuint orolig över vad som håller på att hända här, säger Esma Yunusova.
Vi möts på hennes jobb på tatarernas eget bibliotek i centrala Simferopol. Där inne känner hon sig helt trygg, men bara några kvarter bort pågår proryska demonstrationer.
– Dit skulle jag aldrig gå nu, säger hon.
”Vågar inte uttrycka åsikter”
I förra veckan utbröt våldsamma kravaller mellan ryssvänliga demonstranter och tatarer som ville visa sitt stöd för den nya regimen i Kiev.
– Nu vågar vi inte uttrycka våra åsikter öppet längre. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva det i mitt eget land.
För bara några månader sedan drömde Esma Yunusova om en helt annan framtid för Ukraina. Hon var en av dem som hoppades på att landet skulle närma sig EU.
– Jag tror på Europa, men på grund av mitt folks historia kan jag aldrig tro på Ryssland. Den senaste tidens våldsutveckling visar att jag har rätt.
Drömmarna är kvar, men hon befarar att hon inte längre kommer att kunna leva på Krimhalvön.
– Eftersom vi tatarer stödjer Ukraina och inte Ryssland, har vi blivit en måltavla för våld. Om inte världen agerar kommer min framtid inte att vara här. Då måste jag fly till Kiev.