”Putin, hjälp oss”

Erik Wiman

MARIUPOL. Utanför det ockuperade stadshuset i Mariupol tänder människor ljus för de döda och skadade i går kväll.

Nya demonstrationer väntas i dag och demonstranterna förbereder sig med en egen sjukvårdsavdelning innanför barrikaderna.

– Vi ber att Putin ska hjälpa oss i den här svåra stunden, säger sjukvårdaren Roma.

Samma syn möter oss i stad efter stad. Stora offentliga byggnader som har förvandlats till fort.

Den enda variationen är graden av beväpning hos de unga män som vaktar barrikaderna. Vi har sett hela skalan från stridsvagnar till knivar.

Vid stadshuset i Mariupol ser vi inte några skjutvapen, mest påkar och batonger.

Tre personer dödades några kilometer bort i går kväll vid ett försök att storma Nationalgardets bas. Vi journalister skriver att det var separatister, men det är ett ord som klingar illa i öronen på deras maskerade vänner.

– De var frihetskämpar som slogs mot en förtryckarregim, säger en maskerad man.

”Vi är som en familj”

Det pågår en sorgestund för de tre döda utanför stadshuset. En man står på taket ovanför entrén. Han håller två ikonbilder i händerna och rabblar en bön. Nedanför tänder en grupp kvinnor ljus.

– Det är så sorgligt att det har gått så här långt, säger Vladimir Pietrof som står vid sidan av de sörjande.

Han säger att han är emot allt våld och att han drömmer om ett enat Ukraina.

– Men jag vill att vi ska var i union med Ryssland. Europa har ingenting att erbjuda oss.

Vladimirs näst bästa alternativ vore att Östra Ukraina blir en del av Ryssland, precis som Krimhalvön. På frågan vad Ryssland har som inte Europa kan erbjuda blir han stående tyst en stund och funderar:

– Det är en känsla som du aldrig kommer att kunna förstå, men min bästa förklaring är att det handlar om nationalitetstillhörighet, som att vi tillhör samma familj.

Jag har fått varianter av samma svar från många andra, men det finns två läger. Där proryssar ser en garant för stabilitet, lugn och trygghet ser andra ett liv utan frihet och möjlighet att uppnå sina drömmar.

Vi övertalar en vakt att släppa in oss i stadshuset och därinne möter vi återigen en spegelbild av vad vi sett i andra städer. Maskerade män poserar mer än gärna framför kameran. Allvarliga ögon blänger ut från balaklavor, batonger vilar på axlarna.

Överallt ligger tillhyggen

28-årige Roma bär ingen mask. Han är inte en sån som ska slåss.

– Jag är sjukvårdare säger han och pekar på ett rött kors på ena armen.

Han guidar runt i de delar av huset som vi tillåts att se.

Sandsäckar är uppstaplade i trappan innanför entrén. Överallt ligger olika typer av tillhyggen, men inte heller här inne ser vi några skjutvapen.

Vad finns innanför där, kan vi gå in, frågar jag och pekar på en dörr.

– Nej, tyvärr inte, det är en slags säkerhetsavdelning, svarar Roma.

Han visar hellre medicinförråd och banderoller med slagord.

”Please, save us Mr Putin !!!”, står det på ett plakat.

Vad vill ni att han ska göra?

– Sätta in militären och befria oss.