Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Vem är rädd för henne?

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-19

PHILADELPHIA. Man blir inte precis rädd.

För Jihad-Jane ser i sanning inte ut som en terrorist med vittring på svenska karikatyrtecknares blod.

Med sitt medfarna ansikte, sina nödtorftigt hoptvinnade flätor och sitt lätt förryckta leende påminner den kortväxta kvinnan mer om en hemlös som påträffats med crack i bakfickan.

Hela historien känns bara sorglig.

Jihad-Jane, alias Colleen LaRose, ser knappast ut som en terrorist.

Klockan har just slagit halv elva och det jättelika medieuppbådet i sal 3 A i den federala domstolsbyggnaden i centrala Philadelphia håller andan.

Äntligen ska alla få se den redan mytomspunna Colleen LaRose – alias Jihad-Jane – med egna ögon.

Grön fångdräkt

Så öppnas den brunmurriga dörren i hörnet och den förment blodtörstiga terroristdrottningen, iklädd grön fångdräkt och med händerna i fängsel bakom ryggen, vaggar leende ut i strålkastarskenet.

I samma stund kan man höra hur luften kollektivt går ur åhörarsektionen igen.

Colleen LaRose ser nämligen inte alls ut som någon Jihad-Jane. Hon ser inte ens ut som den blonda hemmafrun med den stålblå blicken på bilderna som världens tidningar publicerade förra veckan. Det är en kortväxt, krum liten kvinna – som förefaller ha åldrats för fort och inte riktigt är vid sina sinnens fulla bruk – som slår sig ner mellan försvarsadvokaterna Mark Wilson och Ross Thompson. Ansiktet är slitet, de grå hårtestarna har tvinnats ihop i slarviga gangsterflätor och det egendomliga leendet, som inte slocknar en enda gång under den två minuter långa förhandlingen, vittnar om förvirring.

Vi tittar inte på någon terrorist, tänker jag. Vi tittar på en trasig missbrukare som inte förstår vad hon ställt till med.

”Ej skyldig”

– Ej skyldig, svarar hon med oberörd stämma när ett domstolsbiträde läser upp de fyra åtalspunkter som sannolikt kommer att rendera henne en livstidsdom.

Det betyder att det blir rättegång – eller åtminstone nya förhandlingar – 3 maj.

Ska det vara nödvändigt, är det lätt att fråga sig.

Intrycket från torsdagens sorgliga uppvisning är att Jihad-Jane överhuvudtaget inte vet varför hon blev Jihad-Jane.