Därför köpte jag jordgubbar och glass av gängledarna
Publicerad 2024-08-18 22.38
Kanske har du också gjort det?
I somras gjorde jag det igen. Det har, ärligt talat, varit en tradition i många år.
Jag köpte jordgubbar av ett företag som startats av familjen Abdo, där gängledaren Ismail Abdo, ”Jordgubben”, varit anställd.
Jag är också medveten om att jag handlade absurda mängder. Men de var för eget bruk. Många tror inte att jag och min son själva kan konsumera all frukt vi släpar hem. Men jordgubbarna var bara till oss. De var extremt goda, av sorten Malwina – den med extra stark och parfymerad doft. Och de var svenska, enligt de kaxiga och sympatiska tonårstjejer som står och säljer dem.
Abdofamiljens verksamheter har länge varit föremål för polisinsatser. Under de senaste åren har de uppmärksammats i medierna i samband med de blodiga konflikterna kring Foxtrotnätverket.
Jag handlade som jag brukade, utan att känna till hela bakgrunden kring just min lokala jordgubbshandlare.
I efterhand känns det lite naivt. Dumt, till och med. Det hade ju gått att lägga ihop pusselbitarna.
Samtidigt var det ju inte kokain jag köpte.
Det var ”de bästa jordgubbarna i Sverige”, enligt tjejerna som alltid verkar ha öppet i sitt lilla stånd vid en hårt trafikerad bilväg mellan åkrarna utanför Uppsala.
På den här slätten växte jag upp, och jag brukar alltid jubla när skyltarna med en stor målad jordgubbe dyker upp vid infarten till min by.
Några hundra meter härifrån skedde mordet som startade en av de värsta våldsspiralerna i svensk brottshistoria. Här sköts Ismail Abdos mamma i sitt eget hem, enligt polisen på uppdrag av Rawa Majid, ”Kurdiska Räven”.
En tidigare tradition jag och min son hade var att att handla mjukglass vid en speciell kiosk inne i Uppsala.
Glassen var god och kvinnorna som skötte kiosken var otroligt trevliga. Vi brydde oss sällan om de långa köerna. Ibland var vi där flera gånger om dagen. Några år senare hittade jag kiosken i en förundersökning. Här tvättade Rawa Majid Foxtrotnäverkets pengar, med hjälp av vänner och familj. I dag är båda föräldrarna dömda för penningtvättsbrott.
Kanske har du också handlat jordgubbar av ”Jordgubben”, glass av Kurdiska Räven, eller bara en väldigt god falafel eller pizza till ett oväntat bra pris?
Då har du, som jag, nog deltagit i den gigantiska kriminella ekonomin. Eller åtminstone befunnit dig i dess gråzoner.
I företagsstrukturerna kring Abdo-familjen omsätts miljardbelopp över ett trettiotal registrerade verksamheter, och frukt och grönsaker säljs över hela Sverige.
En erfaren företagsledare säger till Dagens Industris Lasse Wierup att man dragit nytta av ett hål i marknaden: genom att kombinera import av frukt och grönt med varor från Mellanöstern möter man behoven hos en målgrupp som uppskattas vara två miljoner människor – de som har rötter i andra matkulturer än den svenska.
Wierups granskning visar dock en verksamhet som ”haft påfallande korta avstånd mellan organiserad brottslighet och till synes seriös näringsverksamhet.”
Inför midsommar genomförde polisen insatser mot en lång rad jordgubbsförsäljare. En stor del av kontrollerna riktades mot Abdo-familjens verksamhet.
Butiksägare som polisen kontrollerade beskrev sig själva som ”3-400 människor som jobbar hårt och inte har något med kriminalitet att göra” när Dagens Industri frågade.
Det ligger säkert något i det – inte heller polisen skulle påstå att alla som jobbar i så stora företagsstrukturer är kriminella.
Men i de senaste årens gängkrig riskerar alla att bli måltavlor. En av företagens distributionscentraler förstördes i en mordbrand hösten 2023 och en rad medlemmar av släkten Abdo har blivit utsatta för attentat.
Det talas ofta om hur gängkriminaliteten ”äter sig in i samhället.”
Men hur påverkar den egentligen dig och mig? Hur kommer den som inte begår brott i kontakt med den?
Självklart handlar det oftare om glasstrutar, jordgubbar eller plankstekar, än om skjutningar, våldsbrott eller rån.
Många poliser och forskare har länge varnat för de allt tätare kopplingarna mellan näringslivet och den grova kriminaliteten.
Men det blir liksom aldrig samma sorts intresse kring sådana händelser.
Våra skildringar av gängkriminaliteten är ofta fokuserade på våldet. Dramatiken i det fyller många tidningsartiklar, Netflixserier och raplåtar.
Det görs inte så många raplåtar om hur gängmedlemmar blåser fattigpensionärer på pengar – trots att detta är en viktigt del av verksamheten för vissa nätverk. Det görs inte heller så många framgångsrika TV-serier med fokus på bedrägerier riktade mot Försäkringskassan.
En annan anledning till att vi inte diskuterar den ekonomiska brottsligheten med samma intensitet som gatuvåldet tror jag är att själva våldet kan kännas så främmande att det är lättare att mentalt placera långt, långt bort från sig själv. Som om det sker i en film.
Så är det ju inte med glassen och jordgubbarna. För mig föll alltså polletten inte ned helt förrän i somras.
Våldsbrotten det så ofta rapporteras om är ju egentligen en slags sidoverksamhet. Den skrämmande toppen av ett isberg.
Den stora och vardagliga delen av den kriminella världen – den lever vi alla i.