Björn Johanssons cancerläkare har semester – och ersättaren också
Publicerad 06.13
Björn Johansson, 80, har långt gången strupcancer, som har behandlats med cellgifter.
Men nu får han inte tag på onkologen, som är på semester – liksom ersättaren.
– Jag har inte fått någon behandling överhuvudtaget de senaste tre månaderna.
Musikern och företagaren Björn ”Skrot-Johan” Johansson har drabbats av cancer.
Trots hans rika liv inom nöjesindustrin med restauranger och musik beskriver han sig i första hand som skrothandlare. Därav smeknamnet.
– Jag är uppväxt på en skrotgård uppe i Kiruna. Min pappa hade en skrotaffär där uppe. Och så har jag jobbat med SSAB på olika håll i Sverige och hade även stora anläggningar i Finland.
När vi träffar Björn Johansson i sitt hus i norra Stockholm, ligger högar med bilder, utkast till bokomslag och anteckningar på vardagsrumsbordet. Han skriver en bok om sitt liv.
– Jag hoppas den kan komma ut så snart som möjligt. Jag har nog inte lång tid kvar.
Tumören upptäcktes genom lågt järnvärde
Det hela upptäcktes på en rutinkontroll i vintras. Sköterskan konstaterade att Björn Johansson hade lågt järnvärde.
Och det ska man ju inte ha som skrothandlare, sa Björn då och skrattade.
Efter en gastroskopiundersökning konstaterade sköterskan: ”Du har ju matstrupscancer”.
– Det var helt rått. Det kändes som ett slag i huvudet.
Inte fått behandling på tre månader
Den 1 februari i år diagnostiserades Björn Johansson med strupcancer.
Läkare beslutade att han inte skulle opereras, utan påbörja en cellgiftsbehandling. Under våren fick han fem omgångar av cellgifter.
– Det gick bra. Efter den femte omgången fick jag lite biverkningar, som diarré och magproblem. Jag fick ta röntgenbilder, men sedan hörde jag ingenting.
Det var 9 maj som Björn Johansson senast fick behandling senast.
Onkologerna gick på semester
Sommaren kom, och då den ordinära onkologen gick på semester, gick också den ersättande onkologen på semester.
– Då åkte jag till Miami för en ”second opinion”.
Där togs nya röntgenbilder och läkarna där konstaterade samma sak som i Sverige. Han skulle inte opereras, just nu i alla fall, utan det var cellgifter som gällde.
– Jag skulle få börja med cellgifter direkt i Miami. Men jag ville vara i hemmiljö, så jag åkte hem till Sverige och trodde att jag skulle få börja på cellgifter här. Läkarna i USA sa att de gärna skulle prata med min läkare i Sverige. Men i Sverige sa det att det inte är så de jobbar här.
Röntgenbilderna som togs i USA har Björn tagit med till Sverige. Men han vet inte om Karolinska har tittat på dem.
Karolinska vill inte kommentera
När Björn har försökt få träffa en läkare har han fått prata med en kontaktsjuksköterska.
– Hon sa att jag inte är den enda patienten här.
Enligt Björn har sköterskan också pikat hans ålder och sagt att han har levt sitt liv.
– Det är klart att jag är 80 år, men kroppen har jag i alla fall.
– Man känner sig utlämnad på något sätt. Tumören växer och jag får ingen behandling. Att jag är sjuk får jag ju acceptera, men jag skulle vilja få någon slags information, eller någon slags tröst, i stället för att jaga läkare.
Aftonbladet har sökt Karolinska Universitetssjukhuset, som inte lämnar några kommentarer till semesterkaoset som drabbat Björn Johansson.
”Vi vill inte kommentera enskilda patientärenden”, skriver pressekreteraren Anton Andersson i ett mejl.
Spelade med Cornelis: ”Drack upp Stimpengarna”
I sitt företag AB Skrot Johan Invest äger Björn Johansson flera fastigheter och krogar i Gamla Stan i Stockholm, samt skivbolaget Ladybird där han gett ut sina egna skivor och inspelningar med bland annat Lill Lindfors och Barbro Svensson.
– Det är därför jag håller på att göra en resumé av mitt liv. För att mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn ska få veta vad jag har gjort.
Björn Johansson har också spelat in skivor med bland annat Evert Taube och musicerat med Cornelis Vreeswijk.
– Jag drack upp hans första stimpengar i alla fall.
Enligt Björns onkolog lever Björn i ett år om han får behandling från den dagen han fick diagnosen, alltså från februari till februari. Utan behandling är prognosen 6–8 månader.
– Man får göra vad man kan med den tiden man har, samtidigt som man hoppas att man får vara med ett tag till.