Sameby om gruvstrid: Vi är de stora förlorarna

Konflikten i Kallak utanför Jokkmokk handlar om mer än bara en gruva. Den riktar också strålkastarljuset mot regeringens syn på samers rättigheter.

– Vi är de stora förlorarna, säger Mikael Kuhmunen, ordförande i Sirges sameby.

Snön ger vika när Tor Tuorda kliver fram genom skoterspåret. Under fötterna – djupt ner i marken – finns den järnmalm som har gjort platsen till epicentrum för Sveriges längsta gruvkonflikt. I träden hänger rester av ett plakat med slagord i samiska färger som skvallrar om de många protester som har hållits här genom åren.

För några veckor sedan brann elden i skogen då Greta Thunberg rest till Kallak – Gállok på samiska – för att med andra aktivister och samer visa sitt missnöje över gruvplanerna utanför Jokkmokk. Det blev rubriker såväl nationellt som internationellt.

– Det som händer i Ukraina är hemskt. Men här förs också ett krig, mot Moder Jord. Gruvan innebär risker för älven, skogen, renskötseln, jakten och fisket, säger Tuorda.

Snart besked

Aktivisten och samen är sedan 2006 engagerad i kampen mot prospekteringsbolaget Beowulf Minings planer på en dagbrottsgruva i området. Frågan splittrar Jokkmokk, där hopp om skatteintäkter och glesbygdsjobb ställs mot miljöoro, renskötsel och samers rättigheter.

Efter en utdragen process har regeringen lovat ett besked om huruvida Beowulf beviljas bearbetningskoncession, alltså rätt att fortsätta undersöka om en gruva skulle vara ekonomiskt och miljömässigt hållbar. Att näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) säger sig ”älska gruvor” oroar motståndarna.

– Blir det ja kommer det att ta hus i helvete och regeringen får skämmas. Alla skulle inse hyckleriet och se Sveriges rätta ansikte, säger Tuorda.

Tuorda är själv inte medlem i någon av de direkt berörda samebyarna, som i egenskap av sakägare har möjlighet att formellt yttra sig i tillståndsprocessen. Men eftersom Kallakärendet har hamnat hos regeringen får beslutet också stort symbolvärde och riktar strålkastaren mot hur staten hanterar samebyarnas rättigheter att bruka marken.

Delas i två

Beowulf hävdar att det är möjligt för gruvan och rennäringen att samexistera och att renarna kan ledas förbi dagbrottet. Styrelseordförande Sven-Otto Littorin har också poängterat att det inte finns några exempel i Sverige på att en gruva har gjort att en sameby inte kan fortsätta med sin rennäring.

Men Jåhkågasska sameby pekar i sin tur på en rad negativa konsekvenser. Dagbrottet skulle dela samebyns område i två, skära av renleder och påverka betesmöjligheterna.

– Då måste vi lägga om vår renskötsel helt. Staten måste bestämma sig för om vi ska ha en livskraftig renskötsel i Sverige och i så fall ge förutsättningar för det, säger Jan Erik Länta, ordförande i Jåhkågasska sameby.

Mikael Kuhmunen, ordförande i Sirges sameby som också berörs av planerna, menar att ingen kan veta exakt vad dagbrottet skulle innebära. Men han är orolig för att det ska hindra renarnas fria strövande på ett sätt som skulle betyda stora förändringar för den renskötsel som är hans liv.

– Men det spelar ingen roll vad svaret blir. Vi är ändå de stora förlorarna, säger han.

– Blir det nej kommer folk att anklaga oss och rennäringen för att påskynda utflyttningen från kommunen. Blir det ja kommer vi att vara i vägen för exploateringen, vara chanslösa och behöva flytta på oss, oavsett alla fina ord om hänsyn.

Sverige kritiseras

Samebyar har renskötselrätt som är en särskild rätt till mark, en bruksrätt, som har uppstått genom urminnes hävd. Sverige har också ratificerat bindande konventioner från FN och Europarådet som erkänner landrättigheter för urfolk.

Men FN har kritiserat Sverige för att inte skydda samers rätt till inflytande och medbestämmanderätt över sina traditionella marker. Hittills har till exempel inget gruvprojekt i Sverige stoppats på grund av påverkan på renskötseln eller intrång i samiska rättigheter, enligt en studie som publicerades för ett par år sedan.

– Generellt finns ett glapp mellan de utfästelser som staten har gjort på internationell nivå och de möjligheter som samerna har att hävda sina rättigheter i tillståndsprocesser, säger Karin Beland Lindahl, biträdande professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

– Kallak är inte den enda gruvrelaterade konflikten i Sverige de senaste åren och inte heller den enda konflikt där frågan om samiska rättigheter, renskötsel och samisk kultur spelar stor roll. Men här ställs den på sin spets.

Glappet gör att frågor om samiska rättigheter sällan kommer in i tillståndsprocesserna, enligt Beland Lindahl.

– När ett intresse rent konkret ska vägas mot ett annat kommer det i slutändan ofta att handla om ekonomiska intressen, säger hon.

– Då är det svårt för samebyarna att hävda de intressen som står på spel för renskötsel och den samiska kulturen i förhållande till x antal jobb och kronor som en gruva kan ge till statskassan och en kommunal ekonomi.

”Världen ser på”

Regeringen har beslutat att inrätta en sanningskommission som ska kartlägga statens historiska övergrepp mot samerna. Men historia skrivs varje dag, framhåller Henrik Blind som är same, renägare och gruppledare för Miljöpartiet i Jokkmokk.

– Om staten på riktigt vill göra upp med det historiska arvet så gäller det ju även de beslut som man är i färd med att fatta, säger han.

– Beslutet kommer att pröva Sverige och visa om man lever upp till de fina ord man säger sig stå för. Världen ser på. Sverige kommer att få svårt att peka på andra länder och kräva att de ska stå upp för mänskliga rättigheter om man inte gör det själv.