De vågar knappt gå ut – i sin egen stad
Publicerad 2014-04-16
DONETSK. Vedadi Askerov och Olga Tokazehuk var två av de första demonstranterna i Kiev i höstas.
De såg sin dröm bli verklighet när president Janukovytj störtades.
Nu vågar de knappt gå ut i sin egen hemstad Donetsk.
– Om fel personer ser oss kan vi bli ihjälslagna.
Det brukade hänga två flaggor från balkongen på sjätte våningen.
En ukrainsk och en med EU:s stjärnor.
Nu ligger de hopvikta längst ner i byrålådan hos Vedadi, 52, och Olga 42. Makarna hoppas att ingen av grannarna ska komma ihåg var de såg de gula och blå färgerna vaja.
– Då får vi i bästa fall en sten in genom rutan, i värsta fall händer något mycket värre, säger Olga.
Dödsoffren blir fler
I november reste paret till Kiev för att delta i de första demonstrationerna mot den sittande regeringen.
Tysta gick de genom huvudstaden tillsammans med tusentals andra landsmän.
Det var före våldet.
– Då kändes det som att någonting fantastiskt höll på att hända i Ukraina, som om folket äntligen reste sig som en röst och sa ifrån.
Men ingenting blev som de hoppades. Dödsoffren blir fler och fler varje vecka.
Vågar knappt gå ut
Nu vågar Vedadi och Olga knappt gå ut i sin egen hemstad Donetsk där proryska separatister har tagit över den innersta stadskärnan.
– Vi är rädda att fel människor ska veta vilka vi är och vad vi står för, då riskerar vi att bli dödade.
En ytlig bekant som deltog i en motdemonstration blev allvarligt misshandlad när grupperna drabbade samman vid Lenintorget.
Samma kväll dödades en 22-årig man.
– Han stacks ner med kniv, säger Olga.
Sedan dess har Majdanvännerna hållt sina möten i det tysta.
– Vi får ofta veta en timme i förväg så att det inte ska hinna spridas till fel personer, det känns som vi är fångar i vår egen hemstad, säger Vedadi.
Paret sätter sitt hopp till de ukrainska säkerhetstrupperna som i går inledde det som regeringen kallar antiterroroperationen.
– Förhoppningsvis blir det ett snabbt slut, annars kommer vi att tvingas att lämna allt och fly, säger Olga.