Power metal-nostalgi
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-09
Lund På skiva är de nonchalanta, mot sitt förflutna och andras förväntningar. På scen är de nostalgiska, med en halv kväll från 80-talet.
Deras val mellan framtiden och ”Future world”-dåtiden hade gärna fått göras klarare.
Konserten har 15 låtar. Nio av dem har inte Andi Deris som sångare i original. Bara tre hämtas från årets ”7 sinners”, deras bästa album på tio år.
Det är en förståelig men tråkig kontrast till den känsla de ger på skiva.
Tråkigt är att de inte helt vill eller vågar vara där de är i dag. Helloween 2010 står långt från sin ”Keeper of the seven keys”-förlaga. Tyskarna har under 90- och 00-talen förfinat en dovare, mer dynamisk, ettrigt progressiv hårdrock. De är fortfarande power metal-scenens viktigaste, tack vare denna unika korsning av det glättiga, det existentiella, det grubblande och spirituella.
Genuint roligt
Förståeligt är att de vill vara sams med alla som har löst biljett för ”I want out”.
De vet att folk idisslar namnet på han som sjöng mellan 1987 och 1993.
De ler sig igenom konserten, verkar ha genuint roligt, och gör ett brutalt beskuret, 80-talsvinklat best of-försök.