En vacker röst - men inga bra låtar

Ronan Keating är en av få pojkbandsstjärnor som verkligen lyckats slå igenom som soloartist.

Men på vägen dit verkar han ha glömt en viktig sak.

Det är betydligt svårare att charma en publik när man står helt ensam på scenen.

Boyzone var ett klassiskt pojkband, noga sammanplockat och briljant marknadsfört. Fem välklippta pojkar och en armé av duktiga låtskrivare och smarta skivbolagsmänniskor med en osviklig förmåga att välja storsäljande covers. Och Ronan Keating var den självklara frontfiguren.

En svärmorsdröm

Som soloartist försöker Keating vara det lite mer mogna alternativet.

Han hoppade helt enkelt över steget "sexig, ensam kille med sug i blicken" och hoppade direkt in i "svärmorsdröms-facket".

En präktig pojk som sjunger vackert och som kan uppskattas av såväl gamla Boyzone-fans som deras medelålders föräldrar. En Robbie Williams utan skandalerna helt enkelt.

Men dessvärre även utan den ack så viktiga utstrålningen.

Ronan har svårt att nå fram. Mellansnacken kraschlandar i klichéorgier, bandet harvar på utan att riktigt komma upp i varv och plötsligt börjar man tänka på annat.

Hans träffsäkra och starka röst är det enda som räddar konserten från att haverera totalt, men dessvärre förtas även det av Keatings kanske största problem. Han saknar bra låtar.

Covers är bäst

Kvällens höjdpunkt är inte helt förvånande Boyzone-hitsen "Picture of you" och Tracy Chapman-covern "Baby", som tillsammans med (ytterligare en!) cover av Van Morrison-klassikern "Brown eyed girl" är det bästa vi får höra.

Och det säger väl egentligen det mesta.

Ronan Keating

Cecilia Lundblad