Westlife är snart historia

KÖPENHAMN

Last boys standing.

Men snart är även Westlife historia.

De levererar fortfarande en vass show - men har förlorat den entusiasm pojkbandspopen kräver.

helskärm

Det går undan i mainstream-popens drömlika värld. För tre år sedan fanns det ingenting hetare än pojkband. Nu är nästan samtliga splittrade och/eller slut.

Boyzone är borta, "N Sync har bleknat fullständigt i skuggan av Justin Timberlakes solokarriär och Backstreet Boys verkar bara lapa sol i väntan på rätt läge för en avskedsturné.

Showen andas sorti

Kvar av de stora finns i princip bara den prydliga kvintett som på torsdagskvällen anlände till Skandinavien.

Westlife.

Men som sagt:

Jag tror det är sista gången vi ser också dessa flickidoler.

Showen på Forum andas" sorti.

Inte så att de unga britterna är dåliga. De gör vad de ska. De sjunger bra, dansar snyggt och ser till att den unga publiken får sig till livs just de sing-a-long-versioner av alla hitnumren som väl förväntas (plus det där rockmedleyt jag själv inte förstår poängen med, men det är ju en upplevelse att höra den här publiken skråla med i Jerry Lee Lewis "Great balls of fire").

Ingen kan heller ta ifrån dem att den högteknologiska scenshowen har ett solitt underhållningsvärde.

Bygger på entusiasm

Men det är något som saknas. Bara ögonblicksvis ser man den verkliga glimten i gossarnas ögon. Bara ögonblicksvis verkar de ha riktigt kul.

Det är ett problem, ty den här lättsamma popen bygger i hög grad på entusiasm. När den entusiasmen ersätts av ren professionalism blir det lätt blekt och uddlöst.

Mitt råd till fansen är att sjunga och skrika för allt vad tygen håller under de kommande showerna i Sverige.

Det lär bli de sista.

Westlife

Per Bjurman