Dream Theater känns som pånyttfödda
Publicerad 2024-11-09 00.28
KONSERT Dream Theater är inte en dammig nostalgiakt som pliktskyldigt river av publikfriande material.
Den progfrälsa publiken i Stockholm möter ett pånyttfött band som 40 år in i karriären når perfektion – efter ett tag.
Dream Theater
Plats: Waterfront, Stockholm. Publik: Runt 2 900, så nästan fullsatt. Längd: 180 minuter, inklusive 20 minuters paus. Bäst: ”Octavarium”, ”Octavarium” och ”Octavarium”. Nämnde jag ”Octavarium”? Sämst: Under spelningens fyra första låtar är James LaBries sång under all kritik. Skulle också kunna leva utan ”Barstool warrior” i liverepertoaren.
Det var en sorgens dag när Mike Portnoy lämnade Dream Theater för 14 år sedan. Det amerikanska progmetal-bandet blev inte bara av med en tekniskt skicklig trummis utan även en originalmedlem med stor personlighet, värme och lekfullhet. På skiva såväl som på scen.
Den talangfulle ersättaren Mike Mangini fyllde Portnoys stora skor med både bravur och värdighet, men i livesammanhang har bandet ibland känts som en blek skugga av sitt forna jag.
Så fort skynket som inledningsvis täcker scenen faller ner landar blicken omedelbart på mannen med turkosfärgat skägg bakom trumsetet. Den saknade pusselbiten som gör Dream Theater-pusslet komplett igen.
I oktober förra året meddelade bandet att Portnoy var tillbaka, lagom till 40-årsjubileet som firas under pågående turné. James LaBrie välkomnar tillbaka sin ”long lost brother” en stund in i spelningen.
Samtidigt känns det som att Portnoy aldrig har varit borta. Att han alltid har suttit fastklistrad på trumpallen intill Jordan Rudess keyboardhörna. Under inledande ”Metropolis pt. 1: The miracle and the sleeper” möter den omedelbart uppspelta publiken ett uppseendeväckande tajt, tungt och träffsäkert band. Som om de släppte ”Black clouds & silver linings” häromåret.
Eller nej. Det är inte riktigt sant.
Ja, jag tittar på dig James LaBrie.
Den 61-årige sångaren kämpar den första halvtimmen. Han mumlar sig igenom utmanande tonartshöjningar och den falskklingande falsettsången sänker helhetsintrycket av spelningens fyra första låtar, inklusive ett annars förträffligt framförande av ”The mirror”.
Att han är på ett strålande humör, headbangar så det står härliga till och skämtar friskt med publiken - i stark kontrast mot sedvanligt slutna John Myung och John Petrucci - är en förmildrande omständighet men väger inte helt upp.
LaBries dagsform passar desto bättre för ”Panic attack”, som inte kräver att han klättrar upp i de högsta tonlägena. Snart tar han sig också igenom ”Hollow years”, som dekoreras med ett av Petruccis mest känsloladdade gitarrsolon, med hedern i behåll.
Frontmannens nyvunna form håller sedan i sig genom resten av konserten, som delas in i två akter.
Sedvanligt växlar bandet mellan temperament och takter genom ett varierat ljudlandskap som sträcker sig från thrashigt Metallica-rens (”As I am”) till psykedelisk progg med orientaliska rytmer (”Scene six: home”), via melankolisk Muse-mystik (”Panic attack”).
”Constant motion” rusar förbi i en svindlande hastighet. ”Night terror”, första smakprovet från kommande skivan ”Parasomnia” och helt klart en framtida publikfavorit, är även den en adrenalininjektion rakt in i blodomloppet.
Med den bomullsmjuka balladen ”This is the life”, ömhudade ”Vacant” (Sverige-premiär!) och den instrumentala liverariteten ”Stream of consciousness” bäddar bandet i stället ner publiken under ett varmt, härligt täcke.
Den obestridliga höjdpunkten kommer i form av en otroligt omtumlande ”Octavarium”, som på egen hand kröner bandet till proggmetallens regenter. Den 24 minuter långa låten, som inte har spelats i Sverige på nästan 20 år, får tid och rum att upphöra. Når jag nirvana?
Bandet känns hur som helst som pånyttfödda. När publiken inte reser sig i stående ovationer, med beundrande blickar grumliga av tårar, övar de inför VM i lufttrummor.
Det är rätt enastående av Dream Theater att leverera på den här nivån, 40 år in i karriären.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik
