Albin Lee Meldau lyser starkast i vuxensoulen
Publicerad 2024-11-09 00.44
KONSERT Det tar en stund, men till slut hittar Majornas maffigaste röst hem i rivigt generös vuxensoul.
Vi får även följa med på en minst lika generös sightseeing i London.
Albin Lee Meldau
Plats: Göransson Arena, Sandviken. Publik: 2 356 (arenan är avdelad med svarta skynken och scenen är placerad på långsidan). Längd: Två timmar. Bäst: ”Elvis, I love you” – en oemotståndlig blue eyed soul-pastisch där Meldau verkar mena varje ord. Sämst: Spretigheten.
SANDVIKEN. På Göransson Arena, där storheter som 50 Cent och Britney Spears tidigare huserat, begår Albin Lee Meldau turnépremiär.
I ryggen har Göteborgssångaren senaste albumet ”Discomforts”. Där slås hans voluminösa röst in av den brittiska retrosoulproducenten Eg White (Adele, Duffy med flera).
I kväll påannonseras 36-åringen av uppvärmaren och duettpartnern Molly Hammar. Hon sjunger himmelskt om helvetisk kärlek.
Albin Lee Meldau inleder med ”Så mycket bättre”-tolkningen av Daniela Rathanas ”Kyss”. Det låter ungefär som om Cornelis Vreeswijk tolkade Rihanna.
I Sandviken spelar Meldau en rad olika roller. Skald på svenska. Coversångare känd från tv. Yvig vintagesoulman. Intrycket blir lite splittrat när artisten spelar ut hela sitt register på det här sättet.
På scen flankeras han av ett lyxigt band med saxofon, dragspel och körsångare. Själv alternerar sångaren mellan att sjunga lojt, som lite på lyran – och vända ut och in på sitt hjärta i nästan varje refräng. Musiken vill ibland beröra så mycket att den missar målet. Största hiten ”Josefin” framförs tvärtom med tassande och nästan viskande värdighet.
Därefter försvinner bandet från scenen och Albin sjunger några strofer ur den engelska versionen, ”Josephine”. Sedan kommer en film från London, där en svårt kedjerökande Meldau berättar om samarbetet med ovan nämnda Eg White.
Här hade vi möjligen behövt en kaffepaus. För steget från P4-plågan ”Josefin” till Manu Chao-hyllningen ”Mainly dissapointed” är osedvanligt långt. Man måste liksom programmera om ögonen och ställa om öronen.
Sedan börjar konserten i konserten. I ”Discomforts” hittar Majornas maffigaste röst hem i rivigt generös vuxensoul. I ”Elvis, I love you” sjunger han om att vara en ”bloody joker” till ett livsbejakande Van Morrison-groove. Den långa ”Svensktoppen”-inledningen känns plötsligt som en pliktskyldig transportsträcka.
Låtarna från senaste albumet lyser helt enkelt starkast ikväll. Allt till regniga bilder från London med sångarens lidande ansikte projicerat på byggnader. Att titta på det visuella materialet är lite som att befinna sig i en souvenirbutik vid Trafalgar Square. Överallt: Big Ben. Ungefär när göteborgaren synar en ananas någonstans i den brittiska huvudstaden uppstår en mättnad – till och med hos den mest hårdnackade anglofil.
Albin Lee Meldau avslutar sedan – efter att ha mellanpratet på engelska, inspirerad av Bruce Springsteen och Little Steven – med ”I heard it through the grapevine”, ”the greatest song on earth”.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik
