Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Brynolf

Gahan stympar de gamla klassikerna

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2003-11-05

FANSEN ÄR SNÄLLA I ALLA FALL Dave Gahan behöver Martin Gore som elden behöver syre. Nu reduceras materialet från Depeche Mode till otympliga rockkolosser.

Man kan inte lyssna på musik av empati, konstaterade Natalia Kazmierska i förra veckans "Studio Pop".

Men det kan man tydligen visst det.

När Dave Gahan, sedan ett halvår ute på en tämligen makaber soloresa, valsar in i Stockholm ställer Depeche Mode-fansen lojalt och solidariskt upp och hyllar honom.

Trots att de egna ursäkter till låtar den stackars britten försökt komponera bara bevisar att han behöver Martin Gore som elden behöver syre.

Stelbent komp

Och trots att han låter sig kompas av en samling stelbenta pubmusiker som gör otympliga rock-kolosser av en massa Depeche-klassiker.

Innerst inne måste det ju fullkomligen skära i varje sann syntare att höra exempelvis "Personal Jesus" i en sån här Dan Reed Network-version.

Rart av fansen

Men de ger sitt bifall i alla fall; klappar och hojtar och sjunger med.

Nånstans är det ju lite rart.

Man ska vara snäll mot sina hjältar.

Men de bör vara medvetna om att de därvidlag liknar - och håll i er nu, för det här kommer ni att uppfatta som en brutal förolämpning - Springsteen-fansen.

När Springsteen i början av 90-talet hade sparkat sitt E Street Band kom han till Globen och gjorde två rakt igenom usla konserter.

Men fansen jublade lik förbannat. De fick ju liksom sjunga med i "Born to run" i alla fall.

Det fungerar precis likadant när Dave Gahan står och är dålig vägg i vägg elva år senare.

Dave Gahan

Per Bjurman

ANNONS

Följ ämnen i artikeln