Pauline behöver mer pondus

- och ett starkare låtmaterial

helskärm

ÖREBRO. Uppgiften är inte tacksam.

När Pauline går på har inte många Halloween-firare hittat till Frimis. Det fåtal som står utspridda i små grupper på dansgolvet, vid baren, sofforna och borden - vissa har ramlat ner i en burk vit målarfärg med ansiktet före och andra gömmer sig under vampyrmantlar - verkar måttligt intresserade av vad som händer på scen.

Tar udden av låtarna

Till en början är stämningen högre borta vid Black Jack-bordet - det öronbedövande sorlet tar effektivt udden av Paulines mer lågmälda låtar.

Det blir inte bättre av att Pauline själv verkar nervös och osäker. Hon ser nästan rädd ut.

Hennes låtar kräver ett större självförtroende och en tyngre pondus för att över huvud taget fungera. De fjäderlätta och reklamradioanpassade popsoulhitsen från albumet "Candy rain" passerar annars bara förbi, rakt ut i tomma intet.

Turnépremiären hade kunnat bli ett fiasko. Men spelningen blir bättre ju längre den pågår.

Förtjänar mer publik

Mot slutet uppträder Pauline och resten av bandet med en hetta som förtjänar en betydligt större publik och entusiasm.

Mot slutet visar Pauline upp sin starka rösts fulla register - dess potential går nästan att ta på.

Men arbetsseger eller inte:

Samma röst förtjänar ett mer laddat och originellt låtmaterial.

Den lilla detaljen kan varken energi eller en mer erfaren scenvana ändra på.

Pauline

Markus Larsson