Lite för ängsligt och svagt, Dilba

GÖTEBORG

Förhoppningsvis var det här bara en nervös repetition.

Annars lär Dilba få problem i sommar.

Blir showen inte lite stadigare och kraftfullare kommer den att blåsa bort.

Stora utomhusscener har alltid passat Dilbas väna fjärilssoul rätt illa.

Hennes små akustiska ballader och poplåtar kräver en betydligt intimare miljö än Liseberg för att komma till sin rätt - särskilt under gråkalla kvällar som denna.

Musiken når inte riktigt ut bland de glesa publikleden och Dilbas egen försiktiga och älvliknande scenutstrålning är försvinnande svag.

Inte så spirituellt

Det mer spirituella och utåtriktade anslaget på senaste albumet "Revolution" märks bara av emellanåt, framför allt i mer rockbetonade nummer som "That"s life" och "Diamonds and motorcars".

Däremot har jag svårt att se poängen med att framföra singeln "Every little thing" - låtens synthljud låter fortfarande som att någon samplat en groda och tryckt på "repeat" - två gånger, även om de unga fansen längst fram skriker sig hesa efter den.

Taffligt snack

Det ger ett onödigt taffligt intryck, något som förstärks av Dilbas pladdriga mellansnack om George W Bush, Göran Perssons nya image och hennes egna brallor.

Dilbas kallprat må vara lika sympatiskt som tidningen "Min häst", men i längden blir alltihop aningen tröttsamt.

Det finns dock en effektiv metod att komma till rätta med problemet.

Har man som artist inget vettigt att säga - försök hålla tyst.

Det brukar fungera i minst nio fall av tio.

Dilba

Markus Larsson