Rock med gott humör
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2003-10-16
"Ska de va ett jävla fiskebåtsriff på det här stället, eller?" vrålar sångaren och gitarristen Ralf Gyllenhammar.
Och plötsligt känns det faktiskt extremt svårt att tycka illa om Mustasch.
Kvartetten från Göteborg (ja, vad trodde ni?) brukar beskrivas som hårdrock och visst, det handlar en hel del om blytunga riff som ibland är väldigt tydliga hommager till framför allt Black Sabbath.
Men riffen blir sällan särskilt ondskefulla, bandet ser i stället till att det så ofta som möjligt finns boogie i grooven.
Vilket ger okomplicerad men imponerande effektiv rock för alla som någon gång stått på en fest och med ölsimmig blick matat stereon med Led Zeppelin, The Cult och Metallicas svarta skiva.
Inte banbrytande på något sätt, sällan storartat, men kraftfullt och bestämt i "Ratsafari" - titellåten från nya albumet - och ren karaokefest (tre man får komma upp och sjunga refrängen) i förra albumets snabbt tuggande anthem "Down in black".
Rock för folket, rock med gott humör.
När Gyllenhammar inför låten "6:36" undrar vilka som ska upp och jobba tidigt blir jag rentav lockad att mynta begreppet "Weiron i ottan-metal".
Mustasch
Håkan Steen