Nytt och kul - för tio år sen

Jane's Addiction för nostalgiker

Jag såg Blur i samma lokal för en dryg vecka sedan och känslan som infinner sig i kväll är snarlik: här har vi ett band som var nytt och kul för drygt tio år sedan, som fortfarande levererar med både värdighet och klass men som hur de än bär sig åt omöjligen kan betyda lika mycket nu som de gjorde då.

Med de tre plattor Jane"s Addiction gav ut i slutet av 80- och början av 90-talet blev de stilbildande med sin både smarta och fyndigt galna mix av metal, indierock och funk.

Efter olika soloprojekt och några temporära återföreningar är de nu tillbaka "på riktigt".

På Cirkus scen struttar Perry Farrel omkring i bar bringa, läderkorsett och tajta byxor, med en röst precis så stark och ringande som förr.

Smakfull gitarrist

Dave Navarro, i lika bar och vältränad överkropp, har antagligen en av den hårda rockens mer smakfulla gitarrstilar. Ljudet är excellent, den silvriga scenen snygg.

Men Jane"s Addiction gör den här turnén för att sälja comebackalbumet "Strays", och bortsett från enstaka korn som "Just because", ett av kvällens mäktigare nummer, hör plattan knappast till deras största stunder.

Så det är bara under beprövade nummer som oljefatspoppiga "Jane says" och paradnumret "Been caught stealing" som saker verkligen händer.

En afton för nostalgikerna, således.

Jane's Addiction

Håkan Steen